Sedan finns ju en fråga som säkerligen bubblar i var och ens huvud: Vad är egentligen att leva ett gott liv?
Utanför fönstret frodas myterna om framgången. Inte bara det här som stod i min förra krönika, att vi genom alla dessa tv-tävlingar drillas i konsten att bli utslagna. Eller att vi i vart fall tränas i att smaka på förlustens beskhet och sedan står där utanför stängslet och glor i tron att lyckan är nåbar, bara vi konsumerar en massa meningslösa produkter som ingenting alls har med det goda att skaffa.
Ta dessutom alla amerikanska tv-serier som är gjorda efter en idiotisk mall. Rätvinkliga producenter är ute efter en viss målgrupp. Företrädesvis ungdomar. De är ju mest mottagliga för because-you're-worth-it-reklamen som kommer emellan.
Därför sätter de en tjugotreårig, uppblåst tös i huvudrollen för någon CSI-serie med så mycket botox i läpparna att hon inte ens kan tugga pizza.
Men det saknar ju all rimlig trovärdighet, vilket den amerikanska filmvärldens husgud no.1 vid namn Aristoteles betonade. Han sa att det som händer i dramat måste vara logiskt rimligt.
Min invändning: När började i så fall denna tjugotreåring sina universitetsstudier? Vid fyra års ålder kanske. Hur ska hon annars ha hunnit gå läkarlinjen, sedan vidareutbildat sig i rättsmedicin och därutöver specialiserat sig på entomologi? Lägg därtill en avancerad vidareutbildning i palynologi och toxikologi.
Nej, dessa rollfigurer skapas enbart för att spä på den skeva bilden av framgången. Det är alltså meningen att vi ska sitta där med våra smala läppar och tänka att hon, just hon den där flickan i tv-rutan med botox i käften och hårvårdsprodukter i kalufsen, har löst gåtan. Vad det innebär att leva ett gott liv.
Men det är en lögn. Och inte heller går det att sätta en vuxen person i rollen, för ungdomarna har väl inte lust att sitta och titta på någon tv-serie med gamla, halvruttna individer vars liv redan är passé!?
Vad är egentligen att leva ett gott liv?
Det känns som om vi slutat prata om det med varandra, uppslukade av myterna. Vad är det egentligen vi vill åstadkomma? Hur ville vi ha det? För ingen hade väl tänkt sig att skryta på dödsbädden om vilket smink av fint märke som täckte ögonlocken. Eller ligga för döden och krama mintgrön högtryckstvätt av bästa märke.
Frågar du mig är mitt svar: Jag ville. Och jag ville någonting helt annat.