I byn bortom allfarvägen
"Jag vet att rackelhanen trycker i torvmossens vassrugg. Min spaniel vet det", säger Löske-Pär. "Jag vet att biskopens droska är på ingående. Kyrkoherden vet det", svarar Komministern. Med en bladning av poesi och kanslisvenska bjuder författaren Jonas Lundberg in läsaren till en liten köping bortom allfarvägen, där sektmörkret råder, i boken "Väderlåda".
Foto: Fotograf saknas!
- Det är en liten, trång och bigott värld med hård social kontroll. Det finns visserligen ingen duperande ledare, men i övrigt liknar det ett slags sektmörker med likriktning i tanken och tysta överenskommelser, berättar författaren Jonas Lundberg.
Titeln Väderlåda anspelar på den del av en kyrkoorgel där piporna finns uppställda. Och mycket av handlingen kretsar kring byns kantor, som plötsligt blir sjuk, och den nye kantor som anländer med egendomliga händelser som följd.
Lundberg har hållit sig ifrån alla målande miljöbeskrivningar och personskildringar - istället är det personernas uppstyltade dialoger som ger läsaren en bild av vad man har att göra med.
- Dialogerna är en sorts blandning mellan poesi och kanslisvenska som skapar en distans och en kyla mellan människorna. Alla uttrycker sig överhuvudtaget ganska sparsmakat, utom Löske-Pär. Han har å sin sida nästan schizoida drag och är den karaktären som tänker fritt. Utan honom skulle boken vara död.
Jonas Lundberg har tidigare gett ut diktberättelsen Senkomst och ser den som ett avstamp för Väderlåda.
- Den är också en betraktelse över människans villkor i verkligheten, berättar han.
Vad han också tagit med sig är det lyriska språket - som återfinns i stora delar av Väderlåda. Men berättelsen, den kommer från Småland.
- Jag fick idén när jag såg en gammal skrift - någon slags årsberättelse - där en kantor skriver om sina vedermödor med att leda kyrkokören och från början hade jag tänkt skriva om det. Men sedan tog berättelsen egna vägar, säger Lundberg.
Med sektmörkret och kyrkorgeln i åtanke kan man inte låta bli att undra om Väderlåda är ett inlägg i religionsdebatten, men det förnekar Lundberg bestämt.
- Jag har inte haft någon som helst agenda när jag skrivit boken, men visst - jag funderar mycket kring hur kristendomen bland annat har lobotomerat människorna i den här byn. Den är en maktfaktor att räkna med.
- Jag är intresserad av religion och av hur den ofta sätter tvångströja på människor. Men därmed inte sagt att jag velat skriva någon polemisk skrift om det, tvärtom har jag försökt plocka bort de bitar som haft de inslagen.
Jonas Lundberg arbetar som läkare, men har alltid drömt om att också få kalla sig författare.
- Ord har alltid entusiasmerat mig, och när jag var i 35-årsåldern började jag forska kring vilket språk jag hade inom mig. Jag kände ett behov av att uttrycka mig konstnärligt och ville försöka se om jag kunde städsla språket. Jag har i alla fall lätt att ryckas med av det.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!