Vid en blick i spåkulan kan jag meddela att 2015 blir ett bra år. Inte minst för kulturen som kan räkna in ömsom stora, ömsom oväntade satsningar.
Norrbottensteatern chockar teatersverige genom att spela ”svår” dramatik hela året.
Kulturcheferna tar till pennan, delar sina åsikter på kultursidorna och inbjuder till samtal om kulturen. Det sker i sådan omfattning att det blir insändarstorm. Kan inte någon stoppa dessa debattsugna kulturchefer?
Norrbottniska kulturarbetare blir över en natt stridbara, varpå den svenska anti-dopingbyrån undrar om allt står rätt till i norr.
Landshövding Sven-Erik Österberg ”kommer ut” som kulturintresserad.
Landstinget lägger ner satsningen på Kraftsamling och överför alla pengar – som annars skulle pratas bort – till kreatörer och kulturarbetare.
Alla norrbottniska riksdagsledamöter gör gemensam sak: En procent av alla statliga gruvvinster i länet ska oavkortat gå till kultursatsningar.
Användandet av datorer på Stadsbiblioteket i Luleå blir avgiftsfritt. Så jämställs de som saknar egna datorer med dem som har bärbara.
Länets journalister klagar på att fullmäktigemöten drar ut på tiden eftersom det i parti och minut görs litterära kopplingar till sakfrågor. Ledamot efter ledamot citerar ur skönlitterära verk och skänker nya ingångar och tankar till det politiska livet.
Luleås kommunala konsthall höjer inte bara utställningsersättningen till anständig nivå utan meddelar: Vi ska ligga tjugo procent över gällande rekommendationer.
Kulturnatten läggs ner till förmån för en kulturhelg där ALLA kulturarbetare får betalt. (De enda som jobbar gratis är de vanligtvis avlönade kulturadministratörerna).
Bok & Bild 2015 ägnas uteslutande åt litteraturpolitik.
Landstinget skiter i koffertbyråkratin och meddelar: Förr gick det bra med näbbskor och lite jävlar anamma, så därmed drar vi ner på byråkratin till förmån för den skapande kulturen.
Just när jag började räkna hem det kommande året hände något märkligt. Spåkulan började att koka och just innan den sprack är jag ganska säker på att jag hörde den säga: Jag har fått spå det mesta, men det här är bara för mycket …