Efter att under några år enbart satsat på lokala förmågor har Bodens Storband i år igen lyckats locka hit en utsocknes sångsolist. Meta Roos har tidigare uppträtt med Norrbotten big band 2011 med en hyllning till Ella Fitzgerald samt gett ut den på skiva så att detta är Metas hemmaplan kan man lugnt säga och höra.
För hennes raffinerade magnifika röst är som klippt och skuren att tolka Ellas mångsidiga låtskatt. Allt blir även till en fin hyllning till Kjell Öhman, den skicklige pianisten, organisten och arrangören bakom dessa Ella-låtar. Hon gick bort tidigare i år. "Without a song", Beatles "Can’t buy me love" som även Ella gjorde och medleyt bestående av "A tisket a tasket", "Putin’ on the Ritz" och "I wanna be happy" som avslutar första halvan – alla är de perfekta exempel på när sångare och storband sitter som hand i handsken.
Daniel Nolgårds fina arrangemang på Burt Bacharachs "What the world needs now is love sweet love" är sammetslen med Meta och bandet.
Folkligt, festligt och fullsatt är det som alltid under dessa eftermiddagar på Saga. Hyllningen till avlidne storbandsnestorn Rune Lindstedt där kvällens ledare Nore Sundkvist spelar Runes paradnummer "The midnight sun never sets" är finfin.
Andrew Sisters-damerna som i år består av Therese Lundberg, Emma Öman och Siri Wallentén är som alltid en charmerande återkomst till en tid med handvickande rörelser i takt med musiken i "Give me five minutes more" och "Boogie Woogie bugle boy".
Även som individuella solister glänser de. Therese i en svängande "Sway, Siri" och i en gungande "Orange coloured sky" samt Emma i en vacker "Somwhere over the rainbow".
På egen hand bjuder bandet på fina versioner av Count Basies "April in Paris" och Harry Arnolds "Stand by". Flera solister som Bengt Ek på saxofon och trombonisten Bertil Strandberg utmärker sig.
Utmärker sig gör även det lika roliga som informativa mellansnacket. "On the sunny side of the street" blir till en perfekt avslutning med alla medverkande samlade på Sagas scen.
Detta är två timmar som är lika otrendiga som de klassiska bakverk som det flitigt mumsas på i pausen. Trevligare än så här kan man knappast ha det. Ibland är det skönt att få sig en rejäl dos nostalgi.