En närståendes dödsfall är en prövning. Om detta skriver Göran Moldén alldeles för många sidor. Hans historia handlar om en manlig konstnärs hastiga död och hans 57-åriga framgångsrika hustrus svårigheter att överleva den.
Berättelsen går trögt med alltför detaljrika och många gånger onödiga beskrivningar av begravningen och det vardagliga livet efteråt. Det blir en lång eländesvandring för en kvinna som inte tycks ha några egna ben att stå på när makens blivit till aska i urnan. Trots att hon byggt upp ett eget, lysande företag.
Hur väl känner två människor varandra efter 30 års äktenskap och där de liksom vuxit ihop? Denna änka trodde att hon kände sin man, men när hon börjar röja i hans kvarlåtenskap, bland dolda dukar och andra konstverk i hans ateljé, framträder hennes äkta mans okända sidor.
Då väcks den slumrande läsaren, här kanske det ändå finns en historia!
Men det tar ett bra tag av fortsatt smygsupande och mental bortovaro för änkan innan dramats får sin antydda upplösning.
Men riktigt hur det går får vi inte veta. Änkan vandrar iväg i skogen på bokens sista sida och förefaller fortfarande lika oförmögen till ett eget fortsatt liv.
Så detta är inte läsning för den som gillar starka, självständiga kvinnor.