Med ”Manipulera världen. Aktivera Öyvind Fahlström” visar Moderna museet i Stockholm aktuell samtidskonst.
Konstnären Katarina Pirak Sikku blev glad över inbjudan:
– De ringde från Moderna och frågade om jag ville vara med. De hade sett ett av mina verk, så det var en specifik fråga om just ”Gallók – Kallak 2013”.
Hon berättar om hur verket blev till:
– Den 12 augusti 2013 var det en polisaktion i Kallak, och jag ville göra någonting. Jag råkade ha en duk som var fem meter bred och några meter lång, så jag tog den och lade ut den på platsen. Jag ville ha spår, vittnesmål, från området. Egentligen lade jag ut duken för att jag skulle fotografera fötterna på folk som gick. Fotot blev inte bra, men duken finns kvar. Så det finns anledningar till att bilderna blev dåliga – det var duken som var grejen.
– Det känns jättebra att de har plockat ut den här duken, jag tycker att det är ett bra verk. Jag kan hålla på rätt länge med mina verk, men det här är gjort i stunden. Det är ett roligt sätt att jobba på, så för mig är det extra roligt.
Med utställningen uppmanas publiken indirekt att ingripa. Men med Katarina Pirak Sikkus verk är det lite annorlunda, berättar hon:
– En del av verken på utställningen bjuder in betraktaren till aktiv handling. ”Gallók – Kallak 2013” är ett verk där folk redan har varit aktiva, men de kanske inte var medvetna om att de var aktiva just i ett konstverk.
En genomskinlig plastslang med blodrött innehåll går runt utställningsrummet. Den amerikanska konstnären Candice Lin har byggt en destillationsapparat. Ur koloniala råvaror som socker, te och färgämnet koschenill utvinner hon den röda vätska som pumpas runt väggarna och ut på ett marmorgolv.
– Den befläckande kolonialismen, sammanfattar utställningens kurator Fredrik Liew.
”System för en fläck” är en av de installationer som Liew och Moderna museet ställer i direkt dialog med fyra verk av den svenske konstnären Öyvind Fahlström. Medan hans generationskamrater på 1960- och -70-talen ägnade sig åt plakatkonst, åt att tala om vad som var rätt och fel, var Fahlström mer sofistikerad, intresserad av att engagera publiken, och få den att agera själv, framhåller Liew.
Utställningstiteln ”Manipulera världen” är hämtad från en text som Fahlström, även poet och romanförfattare, skrev 1964.
– För honom – och för mig – är ”manipulera” en positiv kraft. Det var något som hade med kreativitet och deltagande att göra, säger Fredrik Liew.
Hur yttrar sig då denna kreativitet i dagens konst? är grundfrågan i utställningen som omfattar verk och installationer av 28 svenska och internationella konstnärer, varav många aldrig hade hört talas om Fahlström innan de blev kontaktade av Moderna i Stockholm, Sverige.
Det hade dock svensk-ukrainske Alexander Vaindorf, vars ”I skuggan av monumentet” handlar om Carl Milles omstridda örnstaty på Karlaplan i Stockholm, påfallande lik den örn som de tyska nazisterna en gång använde. Vissa tycker att statyn, som varit samlingsplats för svenska nazister, borde rivas för gott.
Här lanseras i stället förslaget att flytta den klumpiga fågeln till tjusiga Millesgården på Lidingö.
– Det kommer från örnen själv, i ett slags förebyggande syfte, säger Alexander Vaindorf som jämför med sovjetiska monument i Östeuropa. Ska de få finnas kvar som påminnelser eller inte?
Tyska Hito Steyerls dataspelsliknande installation ”Solskensfabriken”, publikmagnet på Venedigbiennalen 2015, får ett eget rum.
Längst in i nedervåningens utställningssal tronar Öyvind Fahlströms guldtackor i ”Världsbanken” från 1971. En fet bläckfisk i tomteluva ger bort penningpåsar med ena armen och stryper en människa med den andra i en installation om makt och fördelning av jordens resurser.
Vägg i vägg hänger den thailändske konstnären Pratchaya Phinthongs inramade verk på samma tema: 2 513 kronor, lönen för 549 kilo bär och två månaders jobb i svenska skogar. De bärplockare som åkte två veckor senare fick ingen lön alls; uppdragsgivaren hade tömt kassaskåpet och dunstat.
”Give me more than you take” heter verket som också omfattar ett jakttorn.
– Pratchaya sågade ner det i delar och tog med det hem. På somrarna skördar de här människorna ris i sitt hemland, sedan kommer de till de norrländska skogarna där det sitter folk i torn med vapen. Ingen berättar för dem vad som pågår, säger Fredrik Liew.
Birgitta Östling
Erika Josefsson