Jan-Anders ”Jatte” Eriksson är en av flera konstnärer som är aktuell i samlingsutställningen Efter Bodenskolan på Havremagasinet. Före det ställde han ut på Galleri Majnabbe i Göteborg.
– Det är ett galleri som passar mig eftersom det är konstnärsdrivet. Jag trivs där, mycket för att det ger stor plats åt måleri.
Ett annat favoritgalleri är Galleri Estetica i Malmö. Där har Jatte ställt ut åtta gånger, och det verkar bli av med en nionde utställning.
– Just nu vill jag måla. Lusten har kommit tillbaka och jag tycker att jag kommit igång ganska bra. När jag målar känns det som om jag gör ganska lite. Jag målar ofta istället och så går jag runt och tittar ...
– Men visst händer att jag längtar efter konstnärsnätter, att måla nätterna igenom. Men så funkar det inte längre.
Numera målar han mest på dagtid, då han inte vintertid åker skidor eller på sommaren cyklar. Att röra på sig verkar viktigt. Att ha kontakt med landskapet. Det för Jatte så signifikativa i hans bilder. Men det besökta landskapet är inte det målade. Minnesbilder blandas med de landskap Jatte målar med penseln.
Tidigare hade Jatte ateljé på Kronan, men har den numera i bostaden. Han saknar fikastunderna och storleken på den tidigare ateljén.
– Jag har planer på att bygga en ateljé i ladugården. Vi får se hur det blir.
Om Jattes landskap är signifikativa så gäller det även intresset för musik och poesi.
– Jag skulle nog inte kunna vara på en vanlig arbetsplats eftersom jag spelar musik hela dagarna. Det blir mycket jazz, blues och så kallad världsmusik.
Han recenserar musik för tidskriften Lira och på sin hemsida har Jatte lagt ut 90-talet recensioner.
På en vanlig arbetsplats kan man nog inte heller ta sig en stund och läsa poesi. Det gör Jatte med förkärlek.
– Evert Taube, Povel Ramel, Bertil Boo och andra på radion ledde mig till poesin.
Vad betyder poesin för ditt konstnärsskap?
– Allt har betydelse. Men visst är jag lite nördig vad gäller poesi. Jag samlar på poeter som läser sina egna dikter. Just nu är jag uppe 630 inlästa dikter. Skådisar ska inte läsa poeters poesi. Det ska poeterna göra.
Han samlar ljudböcker, cd-skivor och podpoesi. Poesi för hela slanten.
– Det är viktigt för mig eftersom det knappast finns några poesiprogram på radion längre.
Samtalet leder oss in på uppgiften – att lista fem bra dikter. Ett svårt uppdrag, för att inte säga omöjligt.
– Att välja ut bara fem stycken kan bli känsligt ... Men den danske poeten Henrik Nordbrandt ska vara med, bara jag hittar samlingen. Werner Aspenström? Karl Vennberg? Claes Andersson? Och så min favorit Gunnar Ekelöf. Bara fem? Det blir svårt det här. Men jag är mest nördig vad gäller Ekelöf.
– Anna Rydstedts Nu galopperar själen måste vara med. Men då måste vi ha med en Ekelöf, till exempel Absentia animi. Att göra en lista med fem dikter, som verkligen är de bästa, kräver tid och tanke. Listan får ses som ett urval av det jag gillar att läsa. Margareta Renberg är bra. Hon har skrivit en protestdikt som heter Jag förklarar mig solidarisk med hjärtat.
– Hon var född på Skurholmen och kom ut med en enda diktsamling. Den är bra och blev uppmärksammad på sin tid. Det som var tänkt att bli en uppföljare eldade hon upp.
Margareta Renberg kommer med på listan. Men vilka fler?
– Ju mer man läser, desto fler bra dikter hittar man. På så sätt blir man aldrig färdig.
Så listan får läsas därefter. Och likt olydnadspoesi blir det inte en lista med fem bra dikter – utan sex stycken.
Och en gardering:
– Det finns många andra bra dikter.
Peo Rask