Jeanette Winterson slåss för vår överlevnad
Människan lyckas förstöra två jordklot i Jeanette Wintersons nya roman. Ändå hyser hon hopp. "Kanske för att själva livet är oförbätterligt. Det bara händer trots oss själva."
Foto: MIKAEL ANDERSSON / SCANPIX
Under 65 miljoner år låter hon tre civilisationer implodera. Hon skriver inte bara en dystopi utan tre.
- Jag vet. Varje sektion slutar med ett dödsfall. Jag har aldrig gjort så förut. Man jag vill att folk tar den här situationen på allvar. Vi går upp på morgnarna, dricker vårt kaffe, läser tidningarna. Samtidigt smälter polarisarna. Om några år kan de vara borta, det går så fort nu. Men så länge vi inte ser det med egna ögon är det svårt att förstå det som händer.
Jeanette Winterson, brittisk feministisk författare per definition. I manchesterjeans och grön ylletröja ett brott mot hotellelegansen på Strandvägen i Stockholm.
Klädseln matchar hennes rufsiga hår och det är lätt att föreställa sig henne bland får, grisar och höns hemma på gården utanför den pittoreska staden Stow-on-the-Wold där hon bor sedan 15 år tillbaka.
Brittiska Guardian skyltar stolt med att hon är en av dem som skrivit på tidningens uppmaning till läsarna om att minska sina "carbon footprints", sina personliga koldioxidutsläpp, med 10 procent under det kommande året.
Frågan är vad hon ska göra? Hon har redan betalat dyra pengar för jordvärme, likaså för att kunna använda regnvattnet till toaletten och diskmaskinen. Porschen har hon kört sönder.
Hon betalar villigt för närodlad, dyrare mat och reser hon utomlands privat blir det med tåg.
- I dag vill alla att allt ska vara gratis, det är en effekt av internet. Det är galenskap, vi kan inte ha billig mat och billiga resor. Så fort man säger det skriker folk att man är elitist men det kostar att odla mat och föda upp djur. Jag gör allt i liten skala, men jag vet vad det kostar att göra det på riktigt.
Alltsedan den uppmärksammade romanen Det finns annan frukt än apelsiner har Jeanette Winterson sjungit den sinnliga kärlekens lov, oftast med androgyna hjältinnor i huvudrollerna. Det gör hon nu också. "Kärleken är ett ingripande" lyder den mest hoppfulla meningen i den roman som måste beskrivas som hennes mest politiska.
Medan vetenskapsmän och tänkare alltsedan Nietzsche spått världens undergång i eld och rök, i Wagnersk Götterdämmerung, vill hon trots sina hemska framtidsscenarier stå emot vad hon kallar "en farlig romantisk självmordsmission".
- I England har The Astronomer Royal (den kungliga astronomen, vilket numera enbart är en hederstitel) Sir Martin Rees sagt att vi bara har 50 procents chans att överleva. Stephen Hawkings tror att vårt enda hopp är att kolonialisera rymden. Men jag tror att män alltid är lite mer pessimistiska än kvinnor.
- Kanske har det att göra med könet, kvinnor kan föda barn, de bär livet med sig i sina kroppar.
Minst lika skrämmande som det förstörda klimatet i hennes roman är visionen av ett högteknologiskt kontrollsamhälle som skrotat böckerna, som struntar i att National Library bombades sönder och samman under Tredje kriget. Människor har ändå slutat läsa.
- Läskunnighet för alla är ett ganska nytt fenomen. I mitten av 1850-talet bestämde vi oss för att det var viktigt. Det sitter inte så djupt i kulturen och jag tror det kan försvinna ganska lätt. Människor kommer att ha tillräcklig läsförmåga för att förstå information, det basala, men inte för det komplexa. Inte för att förstå någon som använder språket på ett poetiskt sätt.
Så jobbar vi med nyheter