Jenny Dielemans lyfter fram semesterns baksidor
När du ligger med din parasolldrink på playan kanske det sista du vill tänka på är semesterns baksidor. Men de finns. Om det skriver journalisten Jennie Dielemans i sin bok "Välkommen till paradiset".
Foto: Pär Bäckström
De som började med Thomas Cooks tågresor mot nykterhetsevenemang 1841 och slutar med - ja, vem vet om ens rymdturismen är den sista utposten?
Thomas Cook gjorde något alldeles revolutionerande 1841. Tidigare hade resande varit något man tog sig för om man absolut behövde förflytta sig. Och reste man på något sätt för nöjes skull var det överklassens privilegium. Men gruppresor, för medelklass och arbetare - det var något nytt.
Chartersemestern som vi ser den uppstod i mitten av 50-talet. Då var grisfesterna på Gran Canaria det hetaste.
- På 60- och 70-talet anpassade man chartern för att vi skulle känna igen oss, säger Jennie Dielemans och pekar på det svenska kaffet och det välrullade köttbullarna som dök upp på de spanska menyerna.
- I dag anses det där som lite "tacky". Vi balanserar istället mellan att vilja ha både något spännande och exotisk, men samtidigt tryggt, säger hon.
För semestern, menar Dielemans, har länge varit föremål för så många drömmar.
Hon berättar om 1946 när svenskarna fick sin semester utökad till tre veckor. Regeringen var orolig för att folket inte skulle kunna hantera sin nyvunna frihet och ordnade utställningar som talade om hur man skulle bete sig på semestern. Man skulle vara flitig och duktig och skötsam.
Därför känner vi än i dag ett tvång att hinna med så mycket som möjligt, menar Dielemans.
Dagens resefavoriter är i stort sett två. Dels ökar all inclusive-alternativet lavinartat eftersom vi tycker om att koppla av på semestern. Ordentligt.
- Vi tycker om att veta vad semestern kostar i förväg. Vi får bra service och allt är ordnat och lyxigt, säger Dielemans.
Det andra är äventyret.
- Ingen vill längre vara turist - alla vill vara resenärer och hitta det genuina och orörda, säger Dielemans och visar resekataloger som säljer sina resmål med folktomma paradisstränder och exotiska folkslag med ringar i näsan.
Verkligheten ser ofta helt annorlunda ut. Den är tillrättalagd av de stora reseföretagen, med ofta katastrofala följder. Förstörda ekosystem, hotellbyggen under slavliknande former, all inclusive-intäkter som lokalbefolkningen aldrig får ta del av, människozoon där man kan träffa urbefolkningar.
Och då har vi inte ens börjat prata sexturism eller flygplansutsläpp.
- Och på det kommer idén om att andra turister besudlar vår upplevelse. Direkt ett resmål börjar kännas "turistigt" vill vi inte dit längre. Förr tog det lång tid, i dag kanske bara fem år. Då söker sig reseföretagen till nya platser.
Kvar står tomma hotell. Och för varje år som fasaderna vittrar sönder bleknar minnet av grisfesten -87 allt mer.
Så jobbar vi med nyheter