Strax efter gruppen Jords tillkomst kom skivan Väylän virrassa. Tre år senare släppte gruppen Mailmale, producerad av Kjell Söderqvist. Under de fem nästkommande åren koncentrerade Jord sig på konserter och skivproduktionen kom av sig.
- Dessutom har vi fyra varit ute en del på egna "resor", säger Gun Olofsson.
Men lagom till 2011 och tioårs-jubileet för Jord kommer den tredje skivan. Och den här gången ville gruppen göra något annorlunda.
- Man behöver utmaningar för att komma vidare. Vi har byggt upp ett sound men tyckte att vi behövde någon annans öron, säger Susanne Rantatalo.
Lösningen blev producenten Ollie Olson som Jord kom i kontakt med genom basisten Erling Fredriksson som spelat på en av Olsons tidigare produktioner.
- Jag lyssnade på Jords tidigare skivor och demos av den nya musiken som spelats in i Tärendö och plötsligt fick jag känslan av en dansbana på 30-40-talet där människor dansar och har kul medan det finns yttre faktorer som hotar, säger Olson kryptiskt.
Han berättar att när grunderna började spelas in byggde gruppen tillsammans upp en mental värld av den där dansbanan och förde den in i 2010-talet.
- Det finns redan ett sväng hos Jord men jag ville accentuera det och skapa en ny ljudvärld. De har redan använt sig av ljudloopar ett tag, men jag såg möjligheten att leka med sådant och skapa stora klanger och på något sätt elektrifiera processen. Vi har också tänkt lite mer genreöverskridande och fått in fler rytmiska element. Samtidigt tyckte jag att det var viktigt att behålla den traditionella Tornedalsmusiken som ju ändå är Jord, säger Olson.
Skivan har spelats in i en slags dramaturgisk ordning, där skivans första låt spelades in först och de övriga femton i kronologisk ordning.
- Det var ett bra sätt att låta bli att tänka för mycket och det gjorde också att hela processen blev väldigt avslappnad, säger Susanne Rantatalo.
Jord beskriver hela arbetet med skivan som just både rofyllt och roligt, trots att det inte bara är soundet som fått sig en ny kostym. Fyramannabandet har också blivit utökat till att nu bestå av sex musiker. Det är slagverkaren Michael Blair som tidigare spelat med bland andra Tom Waits, Elvis Costello och Lou Reed, samt Patrik Fällman på gitarrer.
- När man tar in nya musiker som kommer med ny input blir man väldigt inspirerad. Jag märkte hur jag kände att jag växte och vågade prova nya saker - och att jag kunde gå ur min "trygghetszon", säger Gun Olofsson.
En annan aspekt var att nu fanns personer i gruppen som inte talade meänkieli eller hade den tornedalska kulturen med sig.
- När jag skulle förklara olika saker för Michael blev jag tvungen att fundera mycket själv kring hur jag egentligen tänker om sådana saker och sätta ord på dem. Att hitta känslorna och klä dem i ord var nyttigt, för då blev jag mer trygg i mig själv, förklarar Susanne Rantatalo.
För även om Jords nya skiva - som bär arbetsnamnet Nice matka (ungefär Trevlig resa) - nu innehåller elektroniska moderniteter, sydamerikanska rytmer och annat spännande så är grunden fortfarande det tornedalska. Och så ska det förbli.
- Det finns många musiker som är bra, så det räcker inte att "bara" vara bra. Man måste utnyttja det som är lite "eget", det som i vårt fall är Tornedalen och meänkielin. Och med den nya sättningen har vi nu chansen att kunna nå nya arenor. Det finns många festivaler till exempel som har tvekat lite inför att boka oss eftersom vi kanske inte har varit rätt typ av grupp, men nu har vi större möjligheter att ställa om repertoaren efter olika arrangemang. Vi kan spela på fyra, eller göra en stor festivalspelning med sex personer och musik som publiken kan dansa loss till, säger Erling Fredriksson.
Nice matka släpps den 7 maj 2011 och firas med en stor konsert i Kulturens hus i Luleå, och veckan därpå ger Jord en konsert på Södra teatern i Stockholm. Men redan i mars kan man tjuvlyssna lite på de nya låtarna och man besöker Norrbottensteaterns soppföreställning där Jord medverkar.
- Vi ska försöka köra några låtar ur det nya materialet då, lovar Fredriksson.