Jörgensdotter lämnar poesin

Efter debuten med romanen Pappa Pralin och Änglarnas syster 2005 kom författaren Anna Jörgensdotter att bli något av en generationsförfattare för sjuttiotalisterna. Men i den nya romanen, Bergets döttrar, blickar hon tillbaka till 30-talet och andra världskrigets Sverige.
- Jag har flyttat tillbaka till Sandviken och kände att jag behövde förstå staden, och även den tiden. Det finns en tystnad kring en massa områden som jag ville ge röst åt, berättar Jörgensdotter.
I Bergets döttrar följer hon två systrar och en bror genom livet.
- Behovet från början var att synliggöra kvinnorna i en bruksort. När jag växte upp saknade jag att få ta del av kvinnornas livsöden, både från den tiden och platsen. Jag har alltid varit intresserad av kvinnohistoria, eftersom det på något sätt hjälper mig att förstå var jag kommer ifrån. Därför var boken kommen ur ett känslomässigt ursprung snarare än ur en "plan".

Skrivandet följer den personliga utvecklingen, menar Jörgensdotter.
- I Pappa Pralin speglas min upplevelse av världen - där jag befann mig då. Jag kunde inte se särskilt långt, och inte den yttre påverkan som fanns i mitt liv. Jag var mån om att ta del av och förstå den - att man själv inte är så himla ansvarig för sitt liv. Tiden, staden, de styrande, kvinnosynen - allt sammanstrålar med det inre livet och formar en till den man är. Det är så mitt skrivande fungerar - mina egna insikter blir det jag skriver, säger Jörgensdotter.
Samma element bär hon med sig i Bergets döttrar, fast ur ett vidare perspektiv, då hon backat tillbaka några decennier.
- Jag tänkte på historien och hur man bär den med sig, det är ytterligare en faktor man inte kan separera sig ifrån. Det är snarare farligt att låtsas att man är en separat individ och bortse från det som varit.

Mellan romanerna har Jörgensdotter varvat utgivningen med diktsamlingar. Men det ser hon i nuläget ingen fortsättning på.
- Jag har behövt poesin efter ett romanprojekt, det har känts skönt att få vara i dikterna. Nu känner jag inte det behovet längre, jag vill bara vara i prosan. Berättelser har alltid varit det roligaste, och nu känner jag att jag inte har utrymme att satsa på poesin heller. Jag hittar inte rätt där eftersom jag har för lite tid.
Istället har Jörgensdotter satsat på att skaffa sig en hobby, som får ta lagom av tid i anspråk.
- Jag skriver låtar till min makes rockband - det är avstressande avkoppling, säger hon och skrattar.

Jörgensdotter lämnar poesin

Anna Jörgensdotter har bestämt sig. Nu lämnar hon poesin och satsar helhjärtat på prosan. På tisdag kommer hon till författaraftonen Kontext i Luleå för att berätta om sin senaste roman "Bergets döttrar".