Nättroll, det är vi allihopa, allihopa. Jag med... och Niklas Nordström med. Det varnas för ryssens digitala missiler. Men vem kritiserar de inhemska aktivisterna? frågar sig Pelle Lindblom.
I debatten om fake news är det nättrollens tur att hamna i den politiska debatten. Nu varnas för ryssens digitala missiler. De är inte längre spetsnazkommandot som gömmer sig i de norrbottniska buskarna bakom Kalixlinjen: redo att klättra upp i telefonstolparna, ta över 112, spränga dammarna och krossa det militära motståndet med sina kalashnikovs. Nej, det är ryssens falska facebookkonton som är ute efter att sabotera, och mer specifikt då Luleås och Bodens kommunalval (Niklas Nordström och Claes Nordmark, NSD 6 aug).
Den första frågan jag ställde mig när jag läste inlägget: Hur kan dessa socialdemokrater veta att de inte själva är just nättroll?
För det är i sanning de sociala mediernas intrång i våra liv som verkligen rört till informationsflödet. I vårt heliga land finns redan ett antal politiska rörelser, tankesmedjor och institut som fattat poängen: Genom att skapa sensation kan kampanjer lanseras på twitter och fb. Skaffa många följare (även falska sådana får man förmoda) så att rörelsen ser ut att vara spontant omfamnad av flertalet. Intrycket av legitimitet måste skapas.
Numera sitter dessutom många journalister på rumpan framför sina datorer och följer dessa flöden. Kan man lista ut vad som triggar reportern att göra knäck på spektaklet är halva segern vunnen.
För att ta ett trivialt exempel: Malin Berghagens inlägg om den sunkiga sjukhusmaten som fick ett antal i journalistkåren att plötsligt hoppa högt på kontorsstolarna. En kändis bemyndigar uttalandet. Ingen oxfilé till mamma!
Men det går ju att själv åka ut i verkligheten och göra reportage om sjukhusmaten, eller vad det nu kan tänkas vara, i stället för att låta sig styras av dessa flöden.
Min poäng är att sociala medier blir likt ett självspelande piano. Och då är det inte bara ryska troll som driver detta. (Vad fasen bryr sig ryssen om Luleås kommunalval för övrigt?) Utan lika mycket starka röster bland inhemska aktivister (som mycket väl kan vara i minoritet) men fattat hur hen framgångsrikt vräker sig fram.
Partierna gör likadant, lanserar sina kampanjer och valfilmer där ständig efterdiskussion pågår om vad som är fake och inte.
Så vad är egentligen skillnaden?
Därför är extrem vaksamhet påkallad, mer än någonsin. Att ständigt vara källkritisk. Och inse att nättroll...i första hand inte är Putins agenter.