När den franske världsdirigenten Louis Langrée hör att väderprog-nosen för Luleå talar om minus 29 grader bleknar han en smula. Men lyser genast upp igen när han får höra att chanserna att få se norrsken ökar med kylan.
- Jag skulle gärna vilja åka till Ishotellet också, men kanske inte sova över där... ensam i mörkret, säger han fundersamt.
Men kanske finns inte någon tid att resa i Norrbotten. De senaste dagarna har varit bråda. Louis Langrée har bara tre dagar på sig att repetera in den drygt tre timmar långa Figaros bröllop.
- Jag tror att man kan göra en opera på två sätt. Antingen tar man sex veckor eller så på sig att bygga fram detaljerna i verket eller så bygger man den på rasande kort tid - som här - med hjälp av adrenalin och glädje. Då måste man vara målinriktad och fokuserad, för det finns ju ingen tid för tvekan, säger Langrée.
Peter Mattei träffade han första gången för några år sedan när de arbetade tillsammans i Don Giovanni på Metropolitan. En tid senare gjorde de samma opera ihop, denna gång på La Scala. Och Langrée menar att Peter Mattei är en stor anledning till att Figaros bröllop i Luleå kommer att gå bra.
- När vi repeterade champagnearian i Don Giovanni i New York så visste jag att en dirigent verkligen kan dräpa en sångare genom att köra den i fel tempo, så jag sa till Peter att han skulle få bestämma tempot. Hans svar var "äsch, vi struntar att repetera den överhuvudtaget och tar den som den kommer på premiären", säger Langrée och skrattar.
- Men det var helt rätt beslut. I sådana stunder kan man komma åt något som man aldrig skulle göra annars, bara genom att skapa en känsla av risktagande. Och det är lite samma sak här i Figaros bröllop - vi använder känslan av risk för att prestera bättre, säger Langrée och tillägger att sådana experiment förstås ju inte låter sig göras om man inte litar på sina sångare och orkestern.
- Det är ju fantastiska solister i den här produktionen, och en fantastisk orkester.
Orkestern i Figaros bröllop utgörs av Svenska kammarorkestern med säte i Örebro, som är välkänd både nationellt och internationellt.
- Alla orkestrar som är riktigt bra är aktiva och deltar i processen, och det gör Svenska kammarorkestern. Figaros bröllop är en lång och svår opera och efter att ha spelat igenom finalen i andra akten skulle egentligen alla musiker behöva en massage. Och i går spelade vi igenom den delen två gånger! säger Langrée förnöjt.
- Orkestern jobbar hårt och bidrar till att skapa den här positiva, kollektiva energin på scenen. För just i Figaros bröllop är nyckeln till att göra en bra föreställning att ha en bra orkester - mer än i många andra verk när det mesta hänger enbart på sångarna.
Men Louis Langrée är också mycket nöjd med föreställningens huvudperson - Greven som förstås spelas av Peter Mattei.
- Peter är en fascinerande människa. Han har en unik blandning av energi, intelligens och instinkt - lite som ett sorts vilddjur. Och för en dirigent är sådant en välsignelse, när man ibland är van att stöta på sångare som mest bara är... djur. Sådana solister kan ibland vara rätt onåbara.
I Figaros bröllop har greven en grevinna, och denna spelas av Alexandra Deshorties.
- Peter frågade mig över en kopp kaffe i New York om jag ville sjunga grevinnan i hans uppsättning i Luleå och jag sa förstås ja direkt. Jag blev både glad och smickrad, säger Deshorties.
- Jag har gjort grevinnan flera gånger och är van att få göra den på det "traditionella" sättet då hon framstår som vek och undflyende, ja... ganska "kastrerad". Men Peter ville inte ha en sådan grevinna utan tyckte att hon skulle få vara arg - för det skulle ju de flesta fruar vara om de blev bedragna. Det är väldigt skönt att få göra henne sådan, för jag är ju mest känd för mina "arga roller", säger Deshorties och skrattar.
Hon tillägger också att den mer aggressiva grevinnan också skapar en mer realistisk Figaros bröllop.
- Bråk mellan makar kan som de flesta vet vara väldigt fula, och det är meningen att det ska skapa en viss känsla av obehag hos publiken.
- Men sedan är det också naturliga händelser som gjort att Figaro nu blir mer "verklig". På bara tre dagar hinner man inte repetera in någon stor scenisk version av operan utan man måste ta med sig sina egna erfarenheter ur verkligheten in i rollerna. Men Figaros bröllop är ju heller inte bara svärta, det finns mycket skratt mellan tårarna också. Och det är något jag har lärt mig, att de människor som skrattar mest ofta är de som är mest sårade inuti, säger Deshorties.
Vid sin sida har hon Ulrik Qvale, som precis kommit upp till Luleå. Han hoppar i sista sekunden in för Marian Pavlovic som blivit sjuk och kommer att göra Basilio, en roll som Qvale tidigare sjungit på operan i Stockholm.
- Peter ringde mig i söndags och sa: "Jag behöver dig". Och innan jag hade sagt ja började han ge mig regi över telefonen. En sådan sak gör ju att man blir nyfiken, säger Qvale och skrattar.