Kärlek med förhinder

- Det var egentligen inte så att jag började skriva - det var mer det att jag aldrig slutade, säger författaren Katarina von Bredow.
Hon beskriver hur barnets lust att hitta på sagor och berättelser aldrig lämnat henne.
- När jag var liten brukade jag samla mina dagiskompisar i ring och berätta om hur jag reste till sagovärldar och kände Kalle Anka personligen. Rätt snabbt blev jag känd som "flickan som ljög" bland föräldrarna, minns von Bredow och skrattar.
- Men sedan kom jag på att om jag bara skrev ner mina berättelser så var det plötsligt okej. Då hette det inte att jag var en lögnare utan att jag var kreativ och fantasifull.

Romandebuten Syskonkärlek var en berättelse hon skrev redan i nian. Den handlar om Amanda som blir kär i sin bror Ludvig, om omöjliga känslor och om rätt och fel. Och snart blev von Bredow känd för att "specialisera sig på tabubelagd kärlek".
- Då kände jag att jag inte alls ville vara det. Så jag koncentrerade mig på att skriva en bok om det som måste vara absolut vanligast; kärlek och triangeldrama. Jag fick i stället fylla boken med andra kvalitéer så att den skulle bli "ny" och jag kunde bevisa att det inte bara var de "tabubelagda" ämnena jag kunde ägna mig åt.
Annars menar hon att kärlekstemat ju faktiskt är det "vanligaste" inom romaner.
- Men grejen är att det inte går att slita ut. När man är fruktansvärt förälskad så är man verkligen kär för första gången - varje gång. Och det går inte att slita ut en första gång.

Det har aldrig varit ett medvetet val att skriva just ungdomsromaner, men berättelserna har kommit till Katarina von Bredow som sådana. Men det som är viktigt med att skriva ungdomsböcker menar hon, är att språket, dialogen och att situationerna känns genuina även för målgruppen.
- Den dagen som någon ung läsare sitter och tänker "här är en 40-årig tant som tror hon är tonåring", då kommer jag att sluta skriva ungdomsböcker.
Men efter elva böcker står det klart att hennes skrivande tilltalar yngre generationer. Själv tror hon att det är för att hon är ärlig i sitt berättande och aldrig tillrättalägger något eller underskattar sin läsekrets mognad när hon tar ut svängarna i "vuxna" teman eller passionerade situationer.
Katarina von Bredow är också ärlig med att det finns mycket av henne själv i böckerna. Som exempel tar hon Som om ingenting från 1999 som handlar om 19-åriga Elin som blir kär i sin bästa kompis pappa.
- Allt har hänt mig i verkligheten, vartenda ord, varenda handling. Jag har aldrig förmått mig att skriva ner det i någon dagbok, för tänk om någon skulle läsa det? I boken kunde jag däremot skriva precis som det var.
- Under många år hävdade jag att allt var påhittat, men i dag har det gått så lång tid att ingen längre kan identifiera personerna som inte finns i mitt liv längre. Varken mannen...eller hans fru, säger von Bredow och småskrattar rodnande.

Den senaste i raden av böcker är Bara inte du, där en flicka vid namn Emma inleder en relation med sin bästa tjejkompis pojkvän. Dessutom kompliceras saken ytterligare av att Emmas bästa killkompis dras in i en kokainhärva.
- Det är lite tuffare tag än det varit i mina tidigare böcker, säger von Bredow.
Vad nästa projekt blir vet hon inte än. Men skrivandet är en del av henne och kommer så att förbli.
- Jag brukar tänka på hur fantastiskt det är - små, svarta krumelurer som inte låter eller visar något bildar en sorts kod oss människor emellan. Jag skriver och du läser - och du träffar människor som inte finns och är med om händelser som aldrig inträffat. Har jag gjort det bra så kanske du till och med kommer ut lite förändrad på andra sidan. Av något som egentligen aldrig funnits.

Kärlek med förhinder

I Katarina von Bredows böcker är kärleken aldrig lätt. Ibland är den till och med förbjuden och tabubelagd. ”Jag sätter medvetet upp höga hinder för kärleken för att jag ska kunna ta ut svängarna så mycket som möjligt i skrivandet”, säger hon.