Kieri fortsätter sin romansvit...

Finnmarken brinner - Ruija palla, är den fjärde delen i Gunnar Kieris historiska svit om tornedalingarnas utvandring till Norge. Över omslaget sveper ett dramatiskt norrsken.
- Därför valde jag just orden "Ruija palla" som betyder ungefär Norge, Finnmarken brinner. Det brukade man säga när norrskenet låg riktigt lågt vid horisonten, berättar Kieri.
I boken får läsaren följa knekten Isak som efter kriget flyttar till Norge för att skapa ett bättre liv för sin familj. Precis som många andra tornedalingar på senare delen av 1700-talet hoppades han på torskfiket i grannlandet för försörjning. Men hur det går vill Gunnar Kieri inte avslöja. Dock antyder han att den tre veckor långa skidfärden genom vildmarken för att komma fram nog innebar en hel del umbäranden.

Isak tillhör den släkt som de som läst de tidigare böckerna - Pil med järnskodd spets, Färden mot Jukkasjärvi och När tranorna vänder åter - fått följa genom livet.
- Själv är jag född 1928, precis i slutet av självhushållningens tid. Och det är också det jag skildrar för den hade inte förändrats så mycket på många år, berättar Kieri.
När jag frågar honom om han tror att det var en hårdare tid eller möjligtvis en lyckligare, så svarar han enkelt:
- De visste ju inget annat.
- Men jag är nog den som verkligen har skrivit om Tornedalen och hur människor i århundraden överlevde i detta karga klimat. Jag skriver med stor respekt för dessa människor - de lite lågmälda. Allt jag gjort handlar om verkligheten och är inga skrönor. Fast det verkar som om det är mer lönsamt att skriva skrönor, säger Kieri.

För det var nära att det inte blev någon fjärde del alls.
- Det var inte tänkt att bli en serie från början, men jag börjar ju bli gammal så jag bara fortsatte att skriva, säger han och skrattar.
- Lars Lindgren på Kiruna-Tidningen visste att jag skrev på något, den här fjärde delen, och ville veta mer, men då sa jag som det var - att jag inte visste om jag skulle få ut den. Då svarade han att "det kan vi kanske ordna".
Därför ges nu Finnmarken brinner ut på Tidningsföreningen i Kirunas förlag.
- Det har varit ett härligt samarbete och jag är hedrad över att de har engagerat sig så.Han avslöjar också att det finns en femte del i planeringen.
- Om jag kan hålla mig vid liv blir det nog ytterligare en del, säger han och skrattar.
I den tänker han beskriva 1900-talets folkomflyttningar, när "alla skulle söderut".
- Jag tänker på alla de äldre personer som sitter i kåkarna här uppe i dag och har långa listor på var deras barn bor, utspridda över hela landet.
För lusten att skildra finns fortfarande. Hittills har det blivit 15 romaner - och då började Kieri skriva först vid 43 års ålder.
- Jag fick veta när jag var i 20-årsåldern att jag hade anlag för att skriva, men sedan tog livets allvar hand om mig. När jag sedan kom igång med skrivandet insåg jag att det jag hade fått var en gåva. Och en gåva förpliktigar.