Malmberget, platsen som blir uppäten av berget och allt mer försvinner. Det är en sårig historia som ännu inte fått någon skorpa över sig. Malmbergsborna står mitt i förändringen, något som känns tydligt på orten. Men vissa byggnader har i höst rullats som stora husvagnar till nya områden i Koskullskulle, allt för att bevara Malmbergets historia men på en ny plats.
– LKAB kör de hus de äger till Kullen. Vårt hus äger de inte, så vi har fått en tidsfrist till 2018, sedan rivs det. Men vi vill ju helst flytta huset till Gällivare. Det finns faktiskt med i Gällivares bevarandeplan sedan kommunfullmäktige 1985 beslutade att bevara det. Men det verkar ju inte gälla nu, säger Mikael Isaksson som med sin fru Margot flyttade in i det sagolikt vackra huset för sju år sedan.
– LKAB har lovat oss ett likvärdigt hus och en motsvarande tomt. De har tidigare sagt att de ska komma med ett förslag under 2016 men ännu har vi inte hört något, säger Margot Isaksson.
Vi sitter ned i köket intill stearinljusen och hör elden spraka i en av husets fem kakelugnar.
– Totalt har vi åtta eldstäder i huset och vi använder alla utom två, berättar Mikael som om huset måste rivas kommer att göra allt för att rädda kakelugnarna, så ock spegeldörrarna.
När vi går runt på bottenplan där det är 295 centimeter i takhöjd känns det som att cirkulera i en dröm. Spegeldörrar leder in till varje rum och när de öppnas är det som att titta in i tavla efter tavla. Rummen bär en tydlig känsla av 1910-tal, huset stod klart 1911. Det vilar en hel del av Madickens Junibacken i atmosfären men även modernt 2000-tal i form av fåtöljer i beigerosa och speciella former av armatur.
– Jag älskar det här huset. Det är mitt absoluta drömhus. Vi flyttade in hit, Micke och jag, när barnen var utflugna. Gav oss hän de 350 kvadratmeterna, något vi aldrig ångrat, säger Margot där hon gungar lugn i gungstolen intill en av de runt formade kakelugnarna.
Hennes syster Lena är på besök, något som visar sig vara mycket lämpligt i och med att hon jobbat i huset förr i tiden.
– Här föddes och bodde de tre syskonen Maj, Märta och Martin Isaksson, som inte är släkt med Micke och Margot men ändå har samma initialer. Jag hjälpte dem när jag jobbade inom hemtjänsten.
Som Malmbergare känner många till Isakssons. De drev nämligen blomsteraffär i huset mellan 1915 och 1970, de sista decennierna främst skött av systrarna medan brodern Martin var konstnär och musiker. Han hade ateljé i huset, och delar av den finns i dag uppbyggd på Gällivare museum. Ingen av syskonen gifte sig någonsin utan de bodde med varandra tills dödens dagar. Lena berättar om köksluckorna som idag är vita men som då var gröna, och att köket, precis som nu, fylldes av en hel del kopparsaker.
– Det där skåpet är ju original och är det jag absolut skulle ta med mig om vi kommer att tvingas flytta från huset, säger Margot och pekar på ett rejält väggskåp med 16 luckor i.
– Man märker verkligen av svunna tider här, hela huset har en atmosfär i sig och känns så friskt. Det doftar av friskt trä och andas det
Vad skulle ni säga är det sämsta respektive bästa med att bo i det här huset?
– Det sämsta är ju att man liksom aldrig vill härifrån, knappt i väg till stugan, och att vi kanske en dag måste lämna huset. Det bästa är charmen. Det är ett otroligt unikt hus. Att sitta och elda i kakelugnarna och njuta av atmosfären i de olika rummen.
”Det är avveckling ovan jord och utveckling under jord”. ”Berget tar och berget ger.”, uttryck som förekommer i många samtal vid köksbord i Malmberget, så även i detta på Österlånggatan.
– Men det har gått fortare än vi trodde. När vi köpte huset för sju år sedan visste man ingenting om det här. Men nu bor vi ju bara 100 meter från gropen och det har blivit värre med åren vad gäller vibrationerna från gruvan. De märks betydligt tydligare bara de två, tre sista åren, menar Mikael.
Att de bor i ett unikt hus i tre plan bestående av såväl orangeri, punschveranda, solveranda, matsal, tre vardagsrum, tre sovrum, kallvinda, spa med bastu såväl som jacuzzi och så alla eldplatser.
– Jag gillar det här med att man kan gå runt, att murstocken är i mitten med sina eldkällor och att det sedan är rum runt om den. Det känns som ett uråldrigt sätt att bo på, med eldstaden i mitten, säger Mikael när vi går runt.
– Viasat var här och kopplade in något och de reagerade precis som andra som är här och fixar grejer eller hälsar på, att det är en så unik stomme och ett speciellt hus, säger Margot och ser med kärlek i ögonen runt i sovrummet där vi står och tittar ut över bergen utanför.
Ett sovrum har byggts om till walk in closet och ett av rummen som tidigare ägare använt till sovrum på bottenplan är nu matsal.
– Vi har ju haft lyxen att flytta hit och haft massor av tid då barnen var utflugna. Micke har renoverat en hel del, på ett sätt som man inte skulle ha kunnat göra om man, som man oftast gör, hade flyttat hit som familj. Nu har vi kunnat ge all vår kärlek till huset och det har varit jätteroliga år att ha haft det här huset. Klart man vill fortsätta bo kvar i det.