Galleri Syster har förmågan att göra det oväntade, ge plats för konst som överraskar i den lillautställningslokalen på Kulturbyn Kronan i Luleå.
I fredags var det vernissage för Astrid Göranssons utställning ... nästan som en i familjen som består av en animerad film på tio minuter. Den bygger på kolteckningar där varje sekund består av åtta kolteckningar i naturlig storlek.
Det ligger ett jättejobb bakom den korta filmen. Det krävdes 5 000 bilder och arbetet tog ett helt år. Karin Blom har gjort ljud och musik till filmen.
Den handlar om Astrid Göranssons mamma. Hon drog som 19-åring från Skåne till Stockholm för att praktisera i ett överklasshem. Hon beskrev i brev till sin syster livet i 1930-talets Stockholm, hos operasångarfamiljen Stiebel och hur hon blir medveten om klasskillnaderna.
Det är utifrån dessa påträffade brev som Astrid Göransson skapat filmen. Vi får se en kvinna som mjölkar en ko, men allt förändras och vi förflyttas till ett kök med en stor Aga-spis och pigarbete för en krävande familj. Det är surrealistiskt, utstrålar ilska men också humor. Så var pigornas 1930-tal och då var de inte avdragsgilla. Det är en animerad film som inte liknar någon annan.
Det enkla är ofta det geniala. Galleri systers ungdomsprojekt Lillasyster hade vernissage samma dag som de stora systrarnas och där visade unge Rasmus Rautio att man inte behöver krångla till det.
Han har tagit en liten legofigur som han låter dingla framför ett pappersark som till hälften målats himmelskt blått. På arket finns texten "I knew it/Jesus is made of Lego".
Det är så enkelt och träffsäkert och där finns de där undermeningarna som vi kan vända ut och in på. Materialismen som religion, den Jesus som så många trott på så länge är bara en fabricerad plastbit i en värld av varumärken. Något annat behöver vi inte tro på.
Det är styvt gjort av en mellanstadieelev. Vad månde bliva av denne unge konstnär?