Det norrbottniska konstarvet förvaras i oåtkomliga magasin. I Jokkmokk görs ett undantag under marknaden. Museet Ájtte tar sin samiska konst upp i ljuset. Det blir en retrospektiv vandring från 1876 och fram till 2000-talet.
Det allra äldsta som visas i utställningen Konst ur Ájttes samlingar är en oljemålning från 1876 av Johan Jakob Silvén. Han var lärare vid Konstakademien i Stockholm.
Mest känd är han för figurkompositioner med fiskare och för landskap med Blekingemotiv. Det som visas i Ájtte ger intryck av reportagebild. Han har målat Jokkmokks kyrka med omgivning och folkliv. Det är helt enkelt en bild av hur det såg ut i Jokkmokk 1876 och utan ytterligare ambitioner.
Det som fångar besökaren är något betydligt modernare och något helt annat, Lars-Levi Sunnas stora väggskulptur från 1985 i trä, horn, skinn och kläde. Han kallar den Lapsk midsommarnatt och den är fylld med till synes lösa ting, som människor, djur och föremål. Det är bara att gå nära och på strövtåg i Sunnas underbara sommarnatt, under den stora feta solen som står högt över fjällen.
Utställningen spänner över olika konstarter, även om den inramade dominerar. Där finns naturligtvis målningar av Lars Pirak, liksom Elis Aidanpää och akvareller av Maj-Lis Skaltje. Starkast, inte bara i färgerna är Lars J:son Nuttis olja på duk Hiergi från 2005. Här lyser försiktigheten med sin frånvaro, men så har han också samarbetat med Bengt Lindström.
Men åter till konstarvet, tillbaka i tiden. Då är det Palle Åbergs olja på duk med titeln Antaris Grufvisare, lappfogde från 1955 som väcker beundran. Vilket ansikte, vilka händer! Målningen får drag av karikatyr, konstnären har låtit förstärka dragen hos denne gamle man som med fast blick möter betraktaren. Inte såg väl en lappfogde ut så året 1955?
Det är roligt att som omväxling till samtidskonsten får ett smakprov av Norrbottens kulturarv. Följ Ájttes exempel och lyft upp konsten ur magasinsmörkret.