Konstnärerna öppnar sina ateljéer
På söndag är det dags igen för projektet Öppna ateljéer - den dag på året då konstnärer över hela Sverige öppnar dörrarna till sina arbetsplatser inför allmänehtens beskådan. I Luleå, på Granitvägen 8, bor och arbetar Lennart Holmbom. Han bjuder till och med på fika.
Foto: Fotograf saknas!
Men vill folk gå upp och kika i ateljén går det precis lika bra. Lenart Holmbom gillar att möta sin publik.
- Det händer att gamla bekanta och gamla vänner dyker upp. Kanske också människor som har följt ens karriär under en tid och vill se hur man utvecklats. Det är roligt att plocka fram gamla skisser och foton och få berätta om alla galna idéer man haft och får, och hur man bär sig åt för att sätta dem i verket genom konsten, säger Lennart Holmbom.
Under en dag som kommande söndag räknar Holmbom med ungefär hundra besökare. Och att en del tittar lika mycket på själva hemmet som konsten går inte att sticka under stol med, medger Holmbom.
- Man får ju plocka undan ganska många personliga saker innan, men det är klart att folk är nyfikna. Det händer faktiskt att folk till och med öppnar lådor och ser efter vad som finns i, berättar han och skrattar.
Men i år är det inte lika många konstnärer som öppnar sina hem och ateljéer för besökare.
- Jag tror att det beror på att det är ganska mycket jobb med att förbereda att ha öppet. Men det är väldigt synd att allt färre gör det här för jag tycker att man borde försöka hålla uppe kontinuiteten. Det leder ju till att det blir mer och mer folk så småningom.
Konsten som sitter på väggarna i det holmbomska hushållet befinner sig ständigt under omhängning. Tavlorna har sällan fasta platser någon längre tid, berättar Holmbom. Därför byter också naturalistiska målningar plats med abstrakta, titt som tätt.
- Jag vet inte om det är en styrka eller en svaghet, men jag tycks ha väldigt svårt för att bestämma mig vilken profil jag vill ha. Det blir ett ständigt hoppande mellan abstrakta motiv och naturalistiska. Men det målningarna har gemensamt är att de oftast börjar med små, lite abstrakta skisser. Det kan vara en bild som växer fram, kanske ett barndomsminne, men i alla fall en speciell känsla och ett speciellt ljus jag vet att jag vill måla.
Som motpol till "snapshots" av ensamma husvagnar, barndomens familjeutflykter och abstraka motiv finns en stor tavla som dominerar ateljén. Den är relativt nytillkommen och föreställer en badstrand med en massa människor på. Tittar man närmre börjar man känna igen anletsdragen hos några av historiens blodigaste politiker; Trotskij, Stalin, Che Guevara och Mao Tse-Tung. De bollar med badbollar, bär på uppblåsbara madrasser, torkar havssaltet ur ögonen med handdukar och myser i brassestolar. Mitt emellan skymtar de la Croix kända revolutionsmotiv; den barbröstade kvinnan med flaggan.
- Jag fick bara en befängd idé och alla övertalade mig att göra den. Min son Frej har dessutom hjälpt mig med lite information om dessa herrar. Det är det enda av mina konstverk som har symboler i sig, och varför vet jag inte riktigt. Men jag växte ju själv upp på 70-talet och då skulle man vara antingen trotskijst, maoist eller KPML(r)are. Och än i dag undrar jag hur så många välutbildade människor kunde tro på kulturrevolutionen.
Ljuset som Holmbom nämnde kommer också förhoppningsvis att bli hans följeslagare i nästa projekt. Det har han tillsammans med fotografen Ulf B Jonsson.
- Vi kallar det Järnet och stadens ljus. Och tanken är att vi ska kunna arbeta helt öppet, kanske jag kan stå och måla någon månad inne i Kulturens hus, eller så kan vi vara ute i skolor och berätta vad vi gör eller ha öppet för studiebesök i ateljéerna? Allt för att folk ska kunna se själva processen man genomgår som konstnär.
Så jobbar vi med nyheter