Kranen: Ett minnesmärke för Luleå stad

Den första maj i år samlades en stor skara lulebor i Södra hamn på uppmaning av Facebookgruppen "Vi som vill ha kvar kranen!". Det blev en manifestation för den kran som stått på sin plats i 60 år, tidigare som flitig lastarbetare på kajen och nu på senare tid välförtjänt pensionerad med rollen som Luleås eget lilla upplysta Eiffeltorn.
- De flesta som kom till samlingen var äldre eller yngre människor, folket däremellan saknades. Och jag tror att de kom av olika anledningar, de yngre för att kranen funnits där alltid när man kommit över Bergnäsbron som en välkomnande symbol, de äldre kom för att de minns sjöfarten, säger författaren Peo Rask.
Han talar om kranen som dels ett landmärke, men också som ett minnesmärke och ett varumärke.
- Den är en symbol för att utan sjöfarten och vad den innebar ekonomiskt hade Luleå inte varit den stad den är i dag. Det är så lätt att man glömmer bort industrins historia - men däremot satsar man gärna på religionens och böndernas. Det tycker jag är speciellt konstigt i en kommun som styrs av Socialdemokrater - att man på något vis glömmer bort sin egen historia, säger Rask.

Konstnären Peter Sundström ser också kranen som en symbol för friheten.
- Den var nödvändig för att skapa förutsättningar för att bo och leva i Luleå. Sedan tog den inte bara varor ifrån Luleå, den lastade också in varor som kom hit. Tänk när den första båten kom hit, kanske lastad med exotiska frukter. Kranen är på något sätt därigenom ett minnesmärke över en länk ut i världen, säger han.
- Men i dag skulle den kunna bli ett varumärke, en symbol för Luleå. Det var ju trots allt inte länge sedan Luleå faktiskt använde sin stadssiluett just som varumärke.
För ett antal år sedan kom en fotobok ut som handlade om Svartöstaden och LKABs gamla hamn som inte längre finns.
- Överhuvudtaget är det mycket som försvinner, säger Peter Sundström och får medhåll av Peo Rask:
- Tar Luleå väck både Fritz Olsson- huset och kranen är det ett stort nederlag. Jag tycker att det är viktigt att man tänker på att även om man bygger nytt så ska man inte ta bort allt gammalt. Kranen skulle till exempel inte störa Tutti frutti-husen, istället skulle den vara ett bra komplement.

Nu gör Peo Rask och Peter Sundström en bok om den rivningshotade kranen i Södra hamn.
Den handlar inte enbart om Luleås enda kvarvarande kran, utan om kranar i stort och smått, runtom hela världen.
Kranen i sig är kanske inte så estetiskt tilltalande, menar Peter Sundström som gjort tuschmålningar av kranar till boken K.R.A.N.
- Industrin är ju sällan vacker, men trots det har den en enorm kraft i och med sitt symbolvärde. Sedan kan jag som tecknare också bli fascinerad av att den ser lite ut som ett mekano. Och så påminner den mig om Eiffeltornet i Paris, säger Sundström och skrattar.
- Jag ser kranen som en solitär, som något som påminner om ensamhet och längtan. Den kan lyfta både ton och tankar, säger Peo Rask som skrivit poesin i boken.

fotografierna, du
medvetet inte retuscherat
som de liknar dig!
där du
kammar fjärden, dirigerar fåglar,
lastar dimma, vinschar solupp-
gången,
spelar ping-pong med solkatter,
vägleder vandrare,
vinner tysta leken