Kryddiga rytmer

KONSERTDjamel LaroussiKulturens hus, LuleåSöndag 13 april

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2008-04-14 00:19
För varje gång jag ser epitetet "världsmusik" på en artist blir jag mer och mer uppgiven. För mer tråkiga "genreindelning" får man leta efter. "Världsmusik" är det där som arrangörer och recensenter använder när det handlar om rytmer man inte känner igen. Där kan man tydligen stoppa in allt från turkisk jazz till afrikansk reggae, och signalerna är tydliga. "Världsmusik" är allting som inte liknar den västerländska, relativt smala får man nog säga, normen.
Men man kan förstås också tala om "världsmusik" när en artist blandar rytmer och harmonier från olika delar av världen i samma låt. En sådan "världsmusikartist" är Djamel Laroussi.

Även om tyngdpunkten helt klart ligger på traditionell, algerisk, transmusik så finns här också generösa mått av andra västafrikanska musikstilar och reggae, jazz, hårdrock, pop, soul och funk.
En ganska spännande mix, med andra ord.
Eller som Laroussi själv säger; "En resa genom olika kulturer och känslor".
Förutom att Laroussi själv är en virtuos på olika stränginstrument så har han också med sig en begåvad skara slagverkare, basist och keyboardist. Det borgar för en musikupplevelse utöver det vanliga. Här finns avancerade rytmer, komplicerade låtstrukturer och dessutom lite koreografi att hålla rätt på. Och ändå ser det så enkelt ut för musikerna.
Laroussis konsert börjar i ärlighetens namn rätt flärdfritt. Musiken är ganska nedtonad och fokus läggs på melodierna. Hela bandet verkar nästan lite blasé, när de trampar höger, vänster, höger, vänster i takt med trummorna. I bakhuvudet har man att det här faktiskt är inrepat ochjag börjar få nära till Spinal Tap-referenserna.
Men det dröjer inte länge förrän tempot skruvas upp och jag får ta tillbaka allt tänkt. Trummorna och Laroussis geniala, kroppsliga gitarrsolon tar över, bandet dansar, sjunger, klappar takter som knappt finns i teorin och förvandlar hela konserten till en stor fest.
Som Laroussi själv säger är en stor del av musiken ägnad det religiösa, extatiska. Det blir som när munnen smakar främmande kryddor - en kryddig, ny upplevelse, denna gången för öron och ögon.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!