Jag åt lunch med en vän för en tid sedan. Han sa:
– Kulturen uppvisar alla möjliga feodala strukturer.
Jag tror banne mig att han har rätt.
De som sträcker ut handen till kulturen kan också vara desamma som vill lägga band på den. Styrda och reglerade kulturarbetare är som burfåglar. De flyger inte speciellt högt eller långt.
Men vilken bransch är värst?
1] Aktiemarknaden.
X] Bilbranschen
2] Kultursektorn.
Det går att halv- eller helgardera.
Men säg att du väljer kultursektorn: Hur ska ditt val i så fall motiveras?
Det är enkelt.
Den rymmer alla tänkbara möjligheter – men också begränsningar. Låt oss titta närmare på de senare: Alfahannehybris, Byapolitik (Dansens hus), Cynism, Deficit (underskott), Efterst i stipendiehögen, Favorisering, Gratisarbete, Hovsamhet, Intet, Jagiskhet, Konstellationer, Lismande, Marknadsanpassning, Naggande god skjuter ingen hare, Oflyt, Positionering, Reglementen, Sifferexercis (mest exercis), Till salu, Uppror (nej, nej, för tusan!), Varat, Yrke?, Zeugmatisk konstruktion (två uttryck samordnas på ett överraskande, smått motstridigt sätt, till exempel humankapital), Åldersfixering, Äsch, Överleva.
Skrivningar i den nationella kulturpolitiken om att ”motverka kommersialismens negativa verkningar” är ett minne blott. Ogenerat används marknaden som argument och kultur beslås med såväl livrem som hängslen. Kulturen ska säga ”goddag, marknad, välsignade marknad”.
Det är inte kultur.
Det är anpassning.
Respekten för och tilltron till kultur är nämligen inte stor. Det visar valrörelsen, där flera partier trott att de bara kan knycka en låt för sitt eget ändamål. När de gjort så för att bli valda, hur ska vi kunna tro dem när de senare ska värna om upphovsrätten?
Det är en anledning till att kultur inte blev en valfråga.
Kulturen var inte ämnad att bli det, på sin höjd något man kunde sno av.
Är ämnet näringsliv eller gruvor, ja, lita på att våra folkvalda står där i givakt.
Men jag säger: Ge akt, käre läsare!
Ty liksom någonting är ruttet i Danmark pågår det även här.
Mitt framför ögonen på oss.
Kulturens värde borde sannerligen vara högre.