Vissa saker, ja, de flesta, är förgängliga. Den där digitalkameran som man nyss köpt, till exempel. Ett, två, tre – på det fjärde kan det ske, att det redan har kommit en ny och bättre modell. Dessutom billigare.
Sådan är inte en kulturupplevelse. Som att se en bra pjäs. Läsa en bra bok. Se en grym dansföreställning. Intrycken har en förmåga att hänga sig kvar och ibland leda tankarna vidare.
På det här området är kulturen oslagbar. Tänk samspelet när en förälder läser för sitt barn. Hur det uppstår ett fält fritt för fantasier och tolkningar. Hur gärna byråkratin än vill mäta kultur, så är denna stund sig själv nog. Omätbar och underbar.
Viljan att i kvantitativa mått mäta kultur gör kulturen en björntjänst.
Tänk att tillsammans med två vänner se en dansföreställning och sedan finna att ni har tre olika tolkningar. Ingen rätt, ingen fel.
Tänk alla de bilder en roman skapar, och tänk på allt som står mellan raderna i en dikt.
Bejaka det naiva, det fantasifulla.
Det som inte är möjligt just för att det är möjligt, om vi så vill.
Det är därför kulturen måste vara på armlängds avstånd från politiken.
Kulturen har sitt eget väsen, och tanken på att reglera det gör endast den stat som vill kontrollera våra tankar och känslor.
”All information ska vara fri”, sa vi om nätet och har troligen aldrig varit så kontrollerade.
Kulturen kan vi lita på, om den tillåts vara fri.
Så mäktig är kulturen, eller se det så här: Aptitretande, Burlesk, Centrallyrisk, Dansant, Engagerad, Förförisk, Glädjefull, Hemlighetsfull, Idérik, Jösses!, Kafkapräglad, Lustfull, Måttfull (nej, fanken heller!), Nyansrik, O’, Passionerad, Rebellisk, Sanslös, Total, Upprorisk, Vänlig, Ypperlig, Z (tecken för den tredje obekanta storheten), Åtrå, Ämabel (älskvärd), Önskvärd.
Ja, tänk om något av allt detta kunde slå rot i politikens och ekonomins språk. Att våra makthavare hänvisade till kulturen och kanske gav några prov på metaforer med kulturell touch. Då, just i den stunden, skulle världen bli, eller åtminstone, låta lite bättre.
Men kulturen är inget pålägg på mackan. Kulturen måste bottna. Finna sitt djup. I dig, i mig, i oss.
Det är kulturens främsta värde.