Tiden som jultomte trodde jag var över, men sedan fem år är jag tillbaka i rollen, men nu inte för mina barn. I stället för fullständigt vuxna och de tror inte ens på tomten. Däremot tror de på NSD:s kulturpris när kulturredaktören överraskande knackar på och överlämnar det i samband med Lucia varje år.
Tanken var att det skulle bli en sådan överraskning också denna gång när 2015 års pris utdelades, att vi skulle knacka på dörren i tingshuset i Pajala och överraska entusiasterna i Tornedalsteatern om att de fått priset, äran och de 25 000 kronorna.
Men Tornedalsteatern är överraskningarnas teater. Ledarna för teatersällskapet, Carina Henriksson och Regina Veräjä, befann sig i Älvsbyn när vi telefonerade. De är ute och rekognoserar inför jubileumsårets pjäs Malmens väg.
Sedan skulle de till Luleå och se hur järnvägsmuseet i Karlsvik kan bli spelplats för pjäsen. Tornedalsteatern är på väg att erövra hela Norrbotten med sin tvåspråkighet. Det var ett av skälen till juryns val av denna skara yrkesmän och amatörer. Ett annat är deras mod att våga sätta upp ny, lokal dramatik.
Sedan har vi det grundläggande i denna tornedalska kulturyttring, att kulturen tillåts gro och spira i den egna myllan kring gränsälven och hur resultatet av kulturarbetet förs ut till människor som institutionsteatrarna knappast vet att de finns.
Tornedalsteatern är också viktig för självkänslan i en tid och i en bygd som åter drabbats av basnäringarnas misslyckande. Först var det skogsägarna som mekaniserade bort skogsarbetarna och nu världsmarknadspriserna som slog undan benen för en gruva som hade tänt ett nytt hopp. Befolkningskurvans uppgång blev kort.
När en bygd hamnar i kris är det viktigt att det finns en teater som kan berätta om hur människorna i bygden har det, om besvikelser, ilska, kampen för överlevnad och om hoppet om något bättre.
Därför är det så bra att Tornedalsteatern visar kraft och lever vidare. Kulturen är viktig och särskilt viktig i tider av motgång, när det gäller att försöka upprätthålla tron på framtidenoch självkänslan.
Då känns det också så roligt att få vara en kulturtomte som delar ut ett pris varje år till personer eller organisationer som får kulturen att leva mitt bland människorna, det som kallas folket.