Kvitterpoet går i barndom
Han kvittrar på nätet och gör almanacka av dikten. Ulf Karl Olov Nilsson, även kallad UKON, är poeten som gör vad som faller honom in. Nu ger han ut sin näst mest sentimentala diktsamling någonsin.
Foto:
"Det är porrindustrins fel att jag är onanist men den bara skyller ifrån sig."
75 tecken - to be continued. Minimalt med utrymme, högst 140 tecken per inlägg. Varje rad måste kunna stå för sig själv, men också adderas till de tidigare. Det är regler som passar Ulf Karl Olov Nilsson perfekt.
- Jag tycker det är roligt med begränsningar, det är något som triggar mig, säger han.
Twitterpoet är bara en av de titlar som fästs vid Ulf Karl Olov Nilssons namn. Språkmaterialist, poetisk återvinnare, före detta elithandbollsspelare, psykolog och psykoanalytiker, redaktionsmedlem i tidskrifterna OEI, Glänta och Psykoanalytisk Tid/Skrift och dessutom - "en av Sveriges mest komiska poeter".
Hade det inte handlat om UKON, som gjort sig känd för att med förkärlek vända ut och in på slitna klyschor, hade man antagligen skrivit att han är en man med många strängar på sin lyra.
Sedan debuten 1990 med Kung-kung har Ulf Karl Olov Nilsson ofta utgått från tydliga koncept när han utformat sina dikter. I Synopsis sammanfattade han den västerländska litteraturen i en enda dikt, i Lexikon över nya yrken listar han lämpliga yrken "i tider av stundande massarbetslöshet" - men bara sådana som slutar på -ör - och i Kalender gör han helt enkelt dikten till almanacka (eller tvärtom).
Riktigt så konceptuell är inte den nya diktsamlingen Barndomstolen. Den består av två längre sviter, där den ena fokuserar på barndomen och den andra på begreppet värde.
- Det bortträngda ord som borde stå mellan de här sviterna är frågan kring människovärdet. Jag tror inte att det ordet är med, men allt centreras kring den tomma punkten, säger han.
Det har tagit lång tid att skriva Barndomstolen. I flera års tid har Ulf Karl Olov Nilsson läst litteratur som handlar om barndomen, skriven av författare som Marguerite Duras, Hjalmar Söderberg och Christa Wolf. Samtidigt har han samlat på sig en lämplig vokabulär, bland annat från de medicinska begrepp som används på avdelningen Reproduktionsmedicin på Sahlgrenska sjukhuset där han verkar som psykolog.
- Ämnet barndom är så otroligt patetiskt och det är väldigt många som har skrivit om det tidigare. Det kräver en sorts uppfordrande allvar, som jag ville göra rättvisa. På sina ställen är "Barndomstolen" en lite patetisk diktsamling, om man tänker på patetisk i bemärkelsen sentimental.
Är det den mest sentimentala diktsamling du har skrivit?
- Nej, för mig personligen är Stammar den mest sentimentala diktsamling jag har skrivit, eftersom den i stor utsträckning handlar om mina föräldrars död och jag utgår från min pappas efterlämnade dagböcker. Men det här är min näst mest känslosamma bok.
Annars har Ulf Karl Olov Nilsson inte gjort sig känd för att vara Den självutlämnande poeten. Han återbrukar gärna andras ord, men ger dem alltid en ny twist, eller sätter in dem i oväntade sammanhang. I sin senaste, ännu outgivna dikt, har han använt sig av nätets sökmotorer för att hitta texter med utgångspunkt från orden "Mitt liv". I dikten stöps mängder av livserfarenheter samman till en enda.
- Vi lever på sätt och vis i en bekännelsekultur där människor i mindre utsträckning går i psykoterapi och talar om sina liv med människor som har tystnadsplikt. Nu gör man det i maximalt offentliga sammanhang, skriver en blogg och tänker att det ska betyda något för en själv och andra.
- Den här dikten, där jag inte skrivit ett enda ord själv, är lite en drift med den positionen. Men det är också en dikt om mig själv och mitt liv.
Så jobbar vi med nyheter