LÄS FLER ÅSIKTER FRÅN DUO NÖJES KRÖNIKÖRER HÄR
"Vad är det för fel på sol", tänker jag medan jag tittar på bilderna som den cyklande gitarristen har skickat från Gran Canaria. Det är något som gnager.
Artikeln som hade stört min nattsömn handlar om vapenindustrins lobbyister, tänk så mycket pengar som satsas på krig och så lite som satsas på fred, om man nu inte tror på att bombdiplomatin ska ordna det.
”Älskling, jag blir lite sen till lunchen, vi ska skrämma försvarsutskottet med den nya Putin-dockan, den där han har bar överkropp och håller i en AK 47, du får tillbaka den så fort som möjligt och du behöver inte sitta uppe i kväll, vi har fått lite problem i London, delar av New Labour verkar inte ha förstått det subtila i idén att bomba Syrien till demokrati, jag menar, det gick ju bra både i Irak och Libyen så vad skulle kunna gå fel? Jo, en sak till – kan du hämta barnen i morgon, jag ska till Afrika."
Ja, någonting är galet när fred är ett större hot än krig mot starka intressen, och hur mycket av allmänna medel ska satsas på övervakning och säkerhet innan de som ska skydda oss blir själva hotet?
Ska du hänga med? I dag fredag så ska jag i en för syftet utmärkt lokal i centrala Luleå lyssna på musik. Jag ska inte bara använda öronen dock, för när sångaren bygger ett torn av medhörningshögtalare som han sedan klättrar upp på, ja då tittar åtminstone jag med hjärtat i halsgropen. På något vis känns det här värre än cirkus. Rikets konstigaste, bästa, roligaste och ständigt angelägna scenshow är trots att de själva säger att de måste rocka billigt en exklusiv händelse. De har gjort en massa bra låtar också. Mina damer och herrar och alla andra definitioner av homo sapiens: Bob hund.
Det hela inleds av Eterkropp. Ibland när jag är riktigt trött så får jag eterknopp. Ordet kommer sig av en traumatisk upplevelse i barndomen när jag inför en operation i min näsa sövdes med just eter. En skräckinjagande sköterska med en med gasbinda inlindad ansiktsmask i handen tornade upp sig över mig. ”Nu ska lillen sova”.
Smack! Det enda jag minns av eterdimman är en bild av Disneyfiguren Hiawathas pappa och ett otäckt skärande ljud. Efter det har jag undvikit eter, men Eterkropp är OK.
I bilens cd snurrar Allen Toussaints Southern Nights från 1975 vidare. Det här är rena överkursen i hur musik kan arrangeras och dessutom en skiva där frånvaron av gitarrsolon inte stör det minsta. Sent ska syndaren vakna.