Identitetsdiffusion är när någon med borderlineläggning säger med eftertryck ”Jag vill bli polis för att få stopp på gängkriminaliteten”, fem minuter senare ”Jag vill gå in i Hells Angels för att slå tillbaka mot förtrycket”. Lyssnaren blir förvirrad och frågar: ”Minns du vad du sa om att bli polis ?”. Det typiska svaret är då ”Javisst, men det var då det”.
Legeringen mellan känsla och tanke är så stark att det ena tänder det andra i olika riktning med minuters mellanrum så att hela kommunikationen vimlar av motsägelser, men personen vet inte av annat.
Att ständigt leva mitt i identitetens bräcklighet är alltså fullt möjligt för några procent av befolkningen.
Lars Gustafsson gör, sin vana trogen, en burlesk skröna av detta dilemma i Doktor Wassers recept. En bilmekaniker från Norberg råkar komma över dokumenten för en trafikdöd östtysk läkare, prövar steg för steg att byta identitet med honom och lyckas så väl undgå att bli avslöjad att han blir sömnforskare och slutligen generaldirektör, samtidigt som hans vunna nimbus är till hjälp att förföra idel nya kvinnor.
I bakgrunden skymtar en far som fabulerade om sin roll i finska vinterkriget, en namne dyker plötsligt upp som för att avslöja honom men hans alibi synas aldrig riktigt.
Gustafssons intresse för det besynnerliga och oväntade och hans alltid frustande livliga berättande i korta sekvenser firar en ny triumf i denna hans nästan hundrade bok.
Det finns några parallellsekvenser om väktaren i Dianas heliga lund, i ständig sömnlös väntan på den dianapräst som skulle döda honom och ta över ämbetet.
Men annars gör denna berättelse inga filosofiska djupdykningar utan stannar vid sitt typiska pojkaktiga, drömska fantasteri.
Därmed är det en populär Gustafssonbok som borde hitta många läsare.