Vad är teaterns problem, varför måste föreställningar ställas in? Den senaste tiden har det debatterats här på kultursidan. Det har skyllts på påsken, på solen och på den begynnande våren. Ingen vill väl gå på teater efter påsk.
Ja, det kanske är så i snöskoterland eller är det möjligen så att teatrarna inte utmanar publiken, inte ger det som alla måste se för att hänga med.
En teaterföreställning ska vara en upplevelse, helst en upplevelse som inte är glömd dagen efter. Hösten 2012 gästspelade Turteatern på Lillan i Luleå och gav SCUM-manifestet av Valerie Solanas, "en ishacka i patriarkatets arsle". "SCUM" står för "Society for cutting up men" och är väl den radikalaste feminism som fått ord.
En skådespelare, Andrea Edwards, skickade upp oss män på scenen och på hårda stolar. I salongen satt kvinnorna med sköna, mjuka kuddar och de fick karamellpåsar. Andrea Edwards kastade åt oss män någon enstaka seg kola under kvällen. Och vi bjöds på konfrontation, grova överdrifter, sanningar, parodi och febriga utopier.
Det var scenkonst det, framförd av en ensam skådespelare, men där vi själva liksom var med i hela föreställningen. Den kvällen glömmer vi inte.
Det målet bör varje teater ha, ge föreställningar som inte glöms. I dagarna damp det ner ett litet bokpaket på redaktionsbordet från Smockadoll förlag. I paketet fanns en bok med det länge försvunna andra manuset av Valerie Solanas med den svenska titeln Upp i röven på dig.
Efter några kvällars läsning är krönikören såld på denna frispråkiga skildring av några existenser på en trottoar i en stor amerikansk stad. Språket är rättframt, men människorna blir så levande och då är det ännu bara ett teatermanuskript med dess raka anvisningar om scenerier och repliker.
"Jag är så kvinnlig att jag är samhällsomstörtande", säger huvudpersonen Bongi och det är en nyckelreplik i en pjäs som i sig är omstörtande i återgivningen av könsroller och klassroller.
Turteatern möttes av kritik och Andrea Edwards stundtals förföljelse för SCUM-manifestet. Här har Norrbottensteatern chansen att bli först med Upp i röven på dig och stiga fram i offentligheten som inte bara en duktig regionteater. Våga utmana småborgerligheten, teaterchef Karin Enberg! Du har en teater som klarar uppgiften.