Hon arbetar i förgängliga material som snö och is. Varje år smälter skulpturerna och vänder åter till Torneälvens strömmar söderut, mot havet. Sedan 1984 har Lena Kriström arbetat med att skulptera och 1993 var hon för första gången på ishotellet i Jukkasjärvi. Idag kan man gott säga att hon tillhör skaran av veteraner på platsen.
I början var det inte helt accepterat bland hennes skulptörkollegor att jobba i ett material som försvann likt is och snö men nu har acceptansen vuxit så sakteliga.
– Nu står jag för det, att jag jobbar i snö och is, men i början vågade jag inte berätta för kollegorna. Det har ändrats nu, det finns en helt annan respekt och det är dit man vill komma, säger Lena Kriström.
Konstintresset har funnits sedan barnsben och föräldrarna uppmuntrade till skapande av olika slag. Lena har vuxit upp med konst omkring sig och det är bland annat hennes pappas kusin Bror Marklund som har gjort det välkända klocktornet som pryder Kiruna stadshus.
Efter gymnasiet tog allt med konsten fart. Flera konstutbildningar avverkades och totalt blev det tio år av konststudier. Det var 30 år sedan och sedan dess har Lena Kriström arbetat professionellt med konsten och då framförallt med skulptering. Skulpturer i sten har länge varit hennes signum och hon har ägnat mycket tid i Italien och i Frankrike där hon har huggit skulpturer ur marmor. Senare har det kommit att handla om snö och is men också om skulpturer bestående av magnetit från gruvan i Kiruna.
– Jag började konstskolorna och tänkte att jag skulle passa på att göra det som är roligt och sedan se vad det ledde till. Det ena har lett till det andra, så det har bara blivit, säger Lena och skrattar.
Men trots många år som skulptör så är det inget hon tröttnar på. Att jobba med isen ger ger möjligheter till att skulptera olika idéer. Här blir det närmast en fördel att isen smälter igen. Då kan skapandet flöda fritt. Att göra en skulptur ur ett isblock på två kubikmeter tar ett par dagar men att göra en skulptur av en lika stor sten skulle ta Lena flera månader att färdigställa. Därför är isen också ett snabbt sätt att testa alla nya idéer. Även om det går snabbt att jobba i isen så hinner ändå inte allt förverkligas.
– Fortfarande har jag så mycket lust och energi. Jag vill göra så mycket men hinner bara en bråkdel hela tiden. Jag har inte tid att bli gammal.
Is från Torneälven är förutom att det är ett väldigt miljövänligt material som återvinns till 100 procent också mycket speciellt att arbeta med. Hur materialet beter sig beror mycket på temperaturen. Mjukt och smidigt vid noll grader och hårt och sprött när det kyler på rejält, så som det ofta gör i Jukkasjärvi.
Förutom att is är speciellt att arbeta med så bryts ljuset på ett alldeles speciellt sätt när det passerar genom isen. Lena kallar isen för ett magiskt material att hålla på med.
– När ljuset går in i isen så bryts det och ljuset blir väldigt olika från olika vinklar. Ibland måste man välja vilken sida av materialet man ska jobba på.
– Men ljuset måste vara bra för finns det inget bra ljus så syns ingenting. En molnig och grå dag så ser man ingenting, det blir bara som en massa. Bästa ljuset är egentligen sol och blåhimmel.
Det har alltid funnits en kärlek till snön och vintern. Lena är född i Östersund och har sedan vuxit upp i Ångermanland och därefter bott i Stockholmstrakten. Under några veckor varje förvinter de senaste 21 åren så har hon rest till Jukkasjärvi för att skulptera på Icehotel. Slutligen blev kärleken till platsen för stor och sedan sex år tillbaka bor Lena i ett hus eett stenkast från själva ishotellet.
När hon första gången kom till Jukkasjärvi fanns inte Icehotel, åtminstone inte så som det ser ut idag. Mycket har hänt genom åren.
– 1993 var jag på Arbetsförmedlingen och läste en lapp om att det skulle vara skulpturtävling i is så jag åkte dit. Då köpte jag mig en yxa men jag visste inte ett dugg om hur det skulle vara att skära i is, säger Lena Kriström.
– Sedan träffade jag gänget här uppe och sedan dess har jag återvänt.
På den tiden var det inget stort hotell utan snarare en igloo där man hängde konst. Allt lystes dessutom upp med levande ljus, då var det minsann inte tal om några moderna LED-belysningar eller fiberoptik. Sedan dess har mycket hänt och Lena har varit med hela vägen. Det handlar om allt från ny teknik vid själva bygget av ishotellet till, installation av brandlarm och framtagande av speciella verktyg för att bearbeta snö och is. Och visst har det varit en spännande resa som tycks fortsätta än idag.
– Det tar aldrig slut, det är som idag när man går ute i det otroligt vackra ljuset i Jukkasjärvi. Känslan tar aldrig slut.
Idag vet inte Lena hur många skulpturer det har blivit, de allra flesta har ju smält när våren kommit antågande. Inspirationen till de olika alstren kommer från människor. Inte sällan kan man se de karaktäristiska ansiktena som förknippas med Lena Kriström.
– Människan är i centrum, det som kan hända inne i människan och som bara är små nyanser. Jag tycker om att jobba med ansikten och kroppar som talar på olika sätt och som beskriver känslor och funderingar.
Som hjälp vid idéarbetet finns fler tusentals teckningar sparade. Lena ritar nämligen en ny teckning varje dag och allt sparas. De senaste elva åren har alla dessutom numrerats och för bara ett par veckor sedan passerade hon 4 000 stycken.
– När jag gör teckningar varje dag och har det där vita pappret så försöker jag låta bli att tänka. Möjligen kan jag få en tanke om att det ska gå en diagonal eller något centrerat. Annars försöker jag bara sätta ned pennan och göra någonting.
När idéerna behövs så finns teckningarna som ett unikt material att gå igenom. Alltid finns där någonting som passar ändamålet.
– Det är ett bra sätt att hitta inspiration.
Till årets ishotell, som blir det 25:e i ordningen, ska Lena precis som så många gånger förut vara med och designa en konstsvit. Denna gång utformas sviten tillsammans med skulptören Nina Hedman. Det kommer att bli figurer gjorda i snö som ska blicka ned på gästerna från pelare gjorda av den finaste torneälvsisen.
– Vi tänkte jobba upp de här figurerna i snö och det är något jag inte har gjort förut så det ska bli spännande att se hur det blir. Man måste göra nya saker om man ska utvecklas.
De flesta av konstnärerna som kommer till Jukkasjärvi måste sätta igång med arbetet direkt. Tiden är knapp och därför har Lena ett försprång eftersom hon praktiskt taget bor granne med hotellet. Dessutom gör hon ofta miniatyrskulpturer som hjälper till i arbetet.
– Vi har ganska lite tid på oss när vi väl kommer in i sviten så jag känner att jag vill vara ganska förberedd.
Men även om många av konstnärerna som bygger konstsviterna kommer från andra håll i världen och byts ut från år till år så tror Lena att man vinner på att få in friska fläktar.
– Det är viktigt att det kommer nytt folk varje år. Alla utvecklar hela tiden projektet med sina nya idéer.
– Jag önskar att vi fångar in många konstnärer och skulptörer som får prova det här materialet, avslutar Lena Kriström.