Under 1900-talets första hälft fanns flera amatörer och forskare som kallades moderna Linneaner. De samlade material om ting och kulturella uttryck som ordnades i meningsfulla grupper, ungefär som Linné gjorde. Deras uppgift var att beskriva natur och kultur på ett uttömmande sätt. Sigurd Dahlbäck var Linnean, han engagerades av Vitterhetsakademin för att höja Norrbottens kulturella anseende.
Sigurd var dessförinnan både jurist och skönlitterär författare. Han hade först varit uppmärksammad som stridbar advokat och sedan som författare till kioskvältaren Firman Åbergson.
Sigurd tog som 26-åring en jur.kand i Uppsala, därefter var han verksam som domare fram till 1914. Han startade en advokatbyrå i Sundsvall och försvarade LO-topparna när de demonstrerade för arbetarnas frihet.
Hans arbete som arbetarrörelsens advokat gav honom vänner i vänsterkretsarna. Han försvarade Hinke Bergengren, den socialistiska agitatorn och skribenten, och såg till att vännen hade det någorlunda drägligt under sina fängelsevistelser.
Även Gustav Möller, som låg bra till för att bli statsminister efter Per Albin Hansson, var en av hans klienter. En liten brevlapp på en blankett från ett lånebibliotek finns bevarad i Erna Möllers efterlämnade papper. Sigurd skriver till vännen Gustav och ber honom framföra en ursäkt till frun. Han hade kommit till Stockholm sent på kvällen och installerat familjen i ett hotell, men själv inte fått plats där. Han gick i stället till Dalagatan och kikade upp på Gustavs och Ernas fönster och ringde dit mitt i natten. Sannolikt var Erna inte trakterad. Han hade tänkt sig att kinesa där sittande eller liggande.
Advokatbyrån gick så småningom i konkurs och han uteslöts ur advokatsamfundet vid 35 års ålder. Samtidigt dog hans far. Sigurds hustru ville skiljas och emigrerade på hans bekostnad till Argentina tillsammans med deras tre barn.
Sigurds mamma var prästdotter från Arjeplog. Mormor var född i Jukkasjärvi. Han växte upp i Falun som enda barnet till rektorn vid katedralskolan. Pappa kom från Piteå och hade en docentur i filosofi från Uppsala och forskade inom atomismen – idén om samlande och ordnande.
Atomismen har sitt ursprung från 400-talet före Kristus hos greken Leukippos. Enligt honom kunde en helhet uttömmande beskrivas med delar ordnade på ett meningsfullt sätt.
När Sigurd axlade den nya bördan som Linnean var det tillsammans med en ny fru. Hon skulle försörja familjen medan Sigurd arbetade med ”folkforskning”.
Vad gjorde Sigurd? Han samlade stenåldersföremål, verktyg och möbler, beskrev vanor, arbetssätt, attityder och beteenden hos människor specificerade ner till fotvinklar vid gång för att sedan skicka dem till Historiska museet och Nordiska museet i Stockholm liksom Norrbottens museum.
Det var många hundratals föremål. Stenyxornas och stenåldersgravarnas han letade upp återfanns framförallt vid sjön Lansjärv, det kan man se på fyndkartor. Han fortsatte att skriva böcker, den sista publicerades något decennium efter hans död och hette Stigfinnarlandet.
Avtrycken av Sigurd Dahlbäck som Linnean i Norrbotten är många, men är ändå bara resultatet av femton års arbete på livets höst. Han var en svårförståelig person, historierna och skrönorna om honom är många. Tyvärr gick dödsboet i konkurs, det gav inget gott eftermäle i bygden. Han hade tänkt sig att boken Stigfinnarlandet skulle rätta till ekonomien, men han dog innan manuskript var färdigt.
I år skulle Sigurd Dahlbäck ha fyllt 150 år. Han var en man med många kulturella bottnar. Den sista tiden i 60-årsåldern var lugnet och saligheten på jorden för honom. Den andra hustrun, diakonissan och barnmorskan, flyttade med honom till Lansjärv, hon födde två barn och försörjde familjen så att hans forskningsbidrag kunde användas för hans Linnéanska insamlande till museerna i Luleå och Stockholm.