Litterär kung på svensk Eriksgata
Javier Marias cv är imponerande. Han är inte bara medlem av Spanska Akademien utan också kung i det litterära riket Redonda. Men trots att han lyfts fram som en tänkbar Nobelpriskandidat är den spanske författaren nästan helt okänd i Sverige.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
- Det där är bara löjligt. Endast två av mina böcker är översatta till svenska, för ett år sedan var det bara en och vad jag känner till passerade den ganska obemärkt förbi i Sverige. Så det finns ingen grund för sådana spekulationer.
Det må vara hur det vill med den saken. Bonniers har i alla fall, sent omsider, förstått att Javier Marias författarskap är värt att uppmärksamma. Efter förra årets översättning av Alla själar har man köpt rättigheterna till att ge ut ännu en av hans böcker, Negra espalda del tiempo, på svenska.
- Det är trevligt, det enda tråkiga är att de är lite gamla. Den första gavs ut 1989, den andra 1994 och den här kom 1998, säger Javier Marias.
Han är kortvuxen och tunnhårig, men för sig med nästan aristokratisk resning när vi möts på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Det blir en intervju där Marias talar i långa, flödande sekvenser, på ett sätt som påminner om stilistiken i hans romaner, och där reportern då och då skjuter in en fråga som kortfattat avhandlas och ibland avfärdas. Nobelpriset? Knappast. Den ofta framförda åsikten om att hans författarskap känns mer brittiskt än spanskt? "Kom igen, inte nu igen. Jag är född i Madrid, jag bor i Madrid och jag skriver på spanska".
En avfärdande fnysning, visst. Men den levereras med humoristisk distans. Så är det också i Javier Marias böcker, där underfundig humor möter stor tragik, som i boken I morgon under striden, tänk på mig. Boken skildrar en man som berett sig på en kärleksnatt med en gift kvinna, men i stället tvingas bevittna hennes död. Döden, som så ofta beskrivs som heroisk eller åtminstone outsägligt sorglig, kan även den ha ett löjets skimmer över sig, konstaterar Marias. "Man dör i bara strumplästen, eller hos frisören med ett stort skynke över axlarna, på en bordell eller hos tandläkaren, eller av ett fiskben i halsen".
Huvudpersonen i I morgon under striden, tänk på mig är spökskrivare. En annan av Marias romankaraktärer är översättare, en tredje lärare i Oxford, en fjärde operasångare.
- De flesta av mina huvudpersoner är människor som avsäger sig sin egen röst. På sätt och vis raderar de ut sig själva. Alla är de egentligen tolkar och vittnen. De agerar inte särskilt mycket, de ser saker, förmedlar dem och representerar dem, säger han.
Distansen går som en röd tråd genom Javier Marias författarskap. Hans litterära figurer är fristående, sakliga och förvånansvärt lidelsefria. Den ultimata huvudpersonen har han redan hittat.
- I en av mina noveller är huvudpersonen ett spöke. Det är en väldigt fin utgångspunkt, ett spöke har redan avslutat allt, han är helt fri och utan lidelser. Men han är inte okänslig, tvärtom, han bryr sig så mycket om det han lämnat bakom sig att han försöker återvända och göra skillnad.
Javier Marias tror inte på spöken och han tar också den hedervärda titeln Kung av Redonda med en stor nypa salt. Det är framför allt ett litterärt kungadöme, men platsen Redonda existerar också i verkligheten. Det är en karg och otillgänglig ö utan invånare, i Karibien.
- Det var den förre kungen, Jon Wynne-Tyson, som hörde av sig till mig och frågade om jag ville bli kung. Han var väldigt trött och ville abdikera. Frågan var så rolig och märklig att jag tänkte att när något så litterärt dyker upp i mitt liv måste jag acceptera - om jag över huvud taget ska kunna fortsätta att kalla mig romanförfattare.
Så jobbar vi med nyheter