Det är bara att bege sig till utställningen och söka spåren efter Edgar Allen Poe och Samuel Becket på Slöörs och Mattssons målningar och teckningar. Att de låter sig inspireras av litteraturens stora förklarar de med att de själva är skrivare, även konstkritiker och utgivare av nättidningen Omkonst.
Vågar en konstkritiker själv måla?
- Jag målat i 40 år och tyckte att konstkritiken var undermålig. Vi vill att konstkritiken ska komma inifrån konstnärernas sätt att se. Den vanliga konstkritiken landar för mycket i konstvetenskap och för lite i konstförståelse och kunskap om hantverket, säger Leif.
- De bästa litteraturkritikerna är själva författare, och så har det alltid varit. Varför skulle det inte gälla konstnärerna också? Men vi kommer inte att bevaka denna utställning. Det skulle se illa ut om vi uppmärksammade vårt eget konstnärskap, säger Susanna.
Leif Mattsson beskriver hur han påverkades av Edgar Allan Poe:
- Jag läste om hans samlade verk samtidigt med en traumatisk händelse, en konstnärskollega som drunknade. Då gjorde jag hundra teckningar om döden. Här är en av dem, säger han och visar en av dessa bilder av döden.
Liemannen gick också i den egna släkten.
- Det enda som gällde var att hånskratta åt döden, annars blev det för tungt. Därför målade vi hånskrattande dödskallar, säger Leif.
- Dödskallen blev till slut ett emblem, säger Susanna om de många målningarna där dödskallarna återkommer.
Död och dödskallar låter lite dystert.
- Vi är inga tråkmånsar. När döden kommer måsten man ta tag i den. Efter gråten måste man skratta.
De är ett par och de delar även ateljé och ställer ut tillsammans. Och så de gemensamma inspirationskällorna: världslitteraturen och världskonsten. Deras konst har därför närmat sig varandra. De breda dragen med spateln på Susannas målning kommer igen på en av Leifs.
- Man snor av varandra, men det är inte fult att stjäla. Picasso var den störste tjuven av alla, så då kan man lika gärna stjäla av sin hustru. En del säger att de inte längre riktigt kan skilja på vår konst, säger Leif Mattsson.
Att måla tillsammans, ställa ut tillsammans och skriva om varandras konst ser ut att utmynna i en sammansmältning.
- Det blir väl till slut att vi gör det stora totala gemensamma verket, säger Leif.
- Kanske utveckla katalogformen till en bok, säger Susanna.