Olof Rudbeck den äldre, Anders Celsius, Carl von Linné och så här kunde vi fortsätta att lista manliga professorer och forskare. Patrikalt styre och 1809 års grundlag befäste den manliga ordningen.
Grundlagens 28:e paragraf gick inte att misstolka:
”Konungen äger att i Stats-Rådet utnämna och befordra infödde Swenske Män till alla de embeten och Tjenster inom Riket, högre och lägre, hwilka äro af den egenskap, att Konungen fullmagter därå utfärdar.”
Paragrafens främsta avsikt var att förhindra utlänningar från högre poster i Sverige. Men skrivningen uteslöt effektivt kvinnor från desamma.
Under senare delen av 1800-talet fick Sverige ett markant kvinnoöverskott. Medelklassens kvinnor skulle inte behöva arbeta som pigor, varför man ruckade något på reglerna. Vissa tjänster, som lärare, passade dessa kvinnor. Dessutom kunde de ges lägre lön.
Med tiden kunde kvinnor utses till docent. Först ut var Elsa Eschelsson, som disputerade 1897 och verkade vid juridiska fakulteten i Uppsala. Hon förordades senare till vikariat som professor – men då tog välvilligheten slut. Inga kvinnliga professorer, tack! Jobbet gick till en mindre meriterad man, Alfred Ossian Winroth, som avfärdade Eschelssons undervisning med orden ”Tant Elsas Kindergarten”.
Elsa Eschelsson orkade inte med pressen och tog en överdos av sömnmedel, varpå hon två dagar senare gick bort.
På 1920-talet började saker och ting förändras. År 1921 fick kvinnor allmän rösträtt när det gällde val till riksdagens andra kammare. Grundlagen lättades upp en smula 1925.
Ändå skulle det ta 24 år till innan den 28:e paragrafen i grundlagen helt avskaffades.
Det året – 1949 – utsågs Gerd Enequist till professor i geografi. Två år tidigare hade hon varit tillförordnad.
Gerd Enequist var en av många som visade att fruntimmer kan och som bidrog till att öppna den akademiska världen. Hennes specialitet var kulturgeografi med ekonomisk geografi.
Kommen från Luleå nyttjade hon detta i sina avhandlingar och skrifter, till exempel doktorsavhandlingen Nedre Luledalens byar (1937), Dynstudier i Lule skärgård (1944), Isälvslagringar i Luledalen nedanför Hednoret (1946).
Hon kom starkt att bidra till den moderna samhällsgeografin, speciellt vad gäller relationen tätorter–omland. Statistiska centralbyrån har haft stor nytta av de principer som Gerd Enequist utarbetade för svensk och nordisk tätortsstatistik.
Gerd Enequist blev 1982 filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet.
Hon borde få en gata uppkallad efter sig i Luleå, speciellt som de som döper dessa verkar ha brist på kvinnliga uppslag.
Peo Rask