Jag sitter i bilen med pappa, vi åker runt i stan. Mina fyraåriga ögon tittar på världen utanför. Bokstäver och skyltar kunde i min bardomshjärna liknas vid hur jag ser på kinesiska idag. De var bara olika, förvirrande tecken utan mening. Men så tittade jag mot en skylt och utbrast:
”Pappa, där står det ju ”Willys”!”
Jag visste inte hur jag visste, jag förstod nog inte själv vad som just hände. Det jag upptäckte var bara att de där krumelurerna plötsligt betydde något.
Läsning har alltid varit en stor del i mitt liv. Min kärlek för böcker började nog med att mina föräldrar läste högt för mig när jag låg i magen. Sedan fortsatte de med godnattsagor under hela min barndom. Först läste vi korta, söta barnböcker med många bilder, sedan blev de lite längre, lite mer komplicerade, och till slut lyssnade jag till mammas röst som läste Harry Potter. De böckerna älskar jag än idag.
Jag kommer tydligt ihåg hur indragen jag blev i Harry Potters magiska värld, och jag minns också att jag ville läsa den så ofta jag kunde. Men jag var ju nu tvungen att vänta till kvällen då mamma läste högt ur den. Och ibland var det till och med för sent på kvällen för att läsa, och jag blev bara mer förväntansfull och otålig.
Sent en eftermiddag var min bästa vän på besök, och i handen hade hon ”Fången från Azkaban”, den tredje Harry Potter-boken. Jag tittade med stora ögon på den och frågade:
”Läser du och din mamma den tillsammans? Varför har du med den hit?”
Hon svarade med att skaka på huvudet.
”Nej, jag läser den själv.”
Det var som att någon hade öppnat en dörr jag inte visste fanns. Jag kan läsa den själv! Jag behöver inte vänta till kvällen! Mina ben förde mig direkt till mamma.
”Får jag läsa Harry Potter själv?”
”Såklart”, var hennes svar, och den eftermiddagen gjorde jag inte annat.
Nu har jag läst varje Harry Potter-bok minst 13 gånger, och de är fortfarande lika bra.
För varje år som gick läste jag mer och mer. Varje bra bok öppnade jag och läste ut i blixtfart. Jag har läst ut hundrasidiga böcker på en eftermiddag. Så småningom gick jag över från svenska böcker till engelska. Men ju äldre jag blev, desto mindre läste jag. För upptagen med min nya upptäckt, internet. Men när jag väl plockar upp en bok så påminns jag om hur fantastiskt det är att fly till en annan värld, hur mycket läsandet betytt för mig, och varför jag alltid, hur länge jag än låter bli, kommer att återvända till mina böcker.