Magnus Dahlström bryter tystnaden med roman och film
Hans långa tystnad har nästan uppnått mytiska nivåer. Men när författaren Magnus Dahlström på allvar återvänder till rampljuset vill han gärna avliva myten om sig själv.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Sedan blev det tyst. Magnus Dahlström har visserligen skrivit ett par teaterstycken även under 2000-talet, men någon roman har han inte publicerat sedan 1996.
Nu tycks han vara tillbaka igen på allvar. Först som manusförfattare till filmen Ond tro som har biopremiär den 10 september, sedan med romanen Spådom som ges ut i januari.
Men han är inte särskilt angelägen om att haussa sin återkomst till den offentliga scenen - myten om författaren som tystnade och försvann från strålkastarljuset är inget han vill underblåsa.
- Den är olycklig, den vill jag gärna sluta bidra till. Det blir till slut bara en sorts fängelse för mig själv, om det nu stämmer som du säger. Det är sådant som i slutänden bara hämmar ens kreativitet, säger han.
Men varför har det tagit så lång tid för dig att skriva något nytt?
- Jag har inget bra svar på det. Några omvägar kanske.
Kanske skulle man kunna tro att han har varit vansinnigt produktiv de senaste åren. Men egentligen är det bara en slump att Magnus Dahlström är aktuell med ett filmmanus och en bok just nu. Manuset skrevs redan för 20 år sedan och har legat bortglömt i en garderob sedan ursprungsprojektet gick i stå.
- För mig har det varit stendött. Men plötsligt en dag ringde Kristian Petri och frågade om jag hade manuskriptet, om det existerade över huvud taget. Jag grävde längst in i garderoben och hittade ett gulnat maskinskrivet originalmanus, där sista sidan fattades.
I dag kallar han det för "en present från det förflutna", men till att börja med var Magnus Dahlström skeptisk till att skaka liv i det gamla manuset. Idén till berättelsen fick han redan på 1980-talet efter att ha läst om en serie våldsdåd i Helsingfors, där en psykiskt störd man slumpvis stack ned människor med bajonett.
- Man intalar sig att man är opåverkad av den tid vi lever i, men det var märkbart hur påverkad jag ändå var av den anda som rådde då och de teman som diskuterades. Just då pågick till exempel en diskussion om meningslöst våld i samhället, en diskussion som verkar ha avsomnat helt nu.
Etiketten "skräckel" uppfanns för att beskriva den blandning av skräck och äckel som hans verk sades orsaka på 90-talet. Det var ett ord som han länge avskydde, men nu betraktar med roat överseende.
- Sedan jag började skriva har de kallat mig arbetarförfattare, postmodern författare, skräckelförfattare. Jag har slutat kämpa emot, du ser ju att det var förgäves.
Så jobbar vi med nyheter