Magnusson återvänder till Boden

Efter att ha växt upp med musiken kom plötsligt dagen då Samuel Magnusson och pianot var tvungna att gå skilda världar.
Efter åratal av hårt arbete - en kombination av överansträngning och att kroppen fortfarande växte - blev smärtan i handlederna så svår att Magnusson tvingades ta det svåra beslutet att lägga av. Då, efter fullföljda studier vid Framnäs folkhögskola, trodde han att han satt punkten för sin musikaliska bana.
Men i själva verket hade den knappt börjat.
- Då var jag övertygad om att jag inte skulle klara av en professionell karriär på grund av handlederna. Men efter några år då jag studerade annat började folk säga till mig att jag borde prova igen, och själv kände jag att musiken var ett oavslutat kapitel för mig. Så jag tog upp studierna igen, och sedan dess har det fungerat, säger Samuel Magnusson och ler.

Efter studier vid flera musikinstutitioner antogs han till solistutbildningen vid Musikhögskolan i Malmö. 2009 tog han sin examen.
Numera är hans fasta punkt Malmö, medan han bygger upp en karriär som solist, kammarmusiker och ackompanjatör.
- Visst, det är en bra region att etablera sig i, men personligen vet jag inte riktigt om det är här jag ska bo. Men samtidigt så behöver man lite tid efter examen att smälta utbildningen och utveckla sin repertoar så jag är kvar. Det har börjat röra på sig mer med jobb nu, men det är ju fortfarande så att man inte bygger upp en frilanskarriär på en gång, säger Magnusson.

Hans stora musikaliska passion är 1800-talet, som han uttrycker det - "i bred bemärkelse" med båda klassicism och romantik.
- Den musiken är på något vis väldigt "hållbar". Jag har spelat modern musik, men återvänder alltid till 1800-talet ändå. Här finns också väldigt mycket outforskad musik och jag tycker om att gräva och ha lite "pionjäranda", kanske upptäcka guldkorn som man kan vara ensam om att tolka i dag. Till exempel var jag tidigt väldigt förtjust i den ryske tonsättaren Nikolaj Medtner - och han blir ju mer och mer populär nu. Hans musik är väldigt allvarlig och känslomässigt komplex - lite som Wagner är för sångare, säger Magnusson och skrattar.

Men på konserten i Boden ikväll står det två mer välkända kompositörer på programmet; Schumann och Chopin. Och trots att andra scherzot av Chopin är ett ofta spelat stycke, så vill ändå Magnusson sätta sin egen prägel på det.
- Det är svårt att beskriva sin egen "spelstil", men jag tror att jag ofta försöker att inte vara så notbunden utan tycker om att vara flexibel i rytm och tempo - rubato, som det kallas, säger han.
Konserten är den tredje i serien Pianovår som arrangeras av Bodens orkesterförening, och därmed har tre välkända, svenska pianister trakterat flygeln i Björksalen. Först ut var Hans Leygraf och därefter spelade Peter Jablonski.
- Jag har faktiskt tagit lektioner för Leygraf en gång - han är en stor pedagog och har dessutom utbildat fler av de pianister jag senare studerat för, skjuter Magnusson in.
- Jag skulle själv vilja undervisa i framtiden eftersom jag tycker att det ligger i musikerns uppgift - det är ju en form av hantverkstradition där man lämnar vidare erfarenheter till nästa person. Men allra första måste jag förstås skaffa mig de erfarenheter jag sedan vill föra över, avslutar Magnusson.

Magnusson återvänder till Boden

För många år sedan lämnade Samuel Magnusson Boden för att studera musik. Nu återvänder han för att ge en konsert, som en del av serien Pianovår, arrangerad av Bodens orkesterförening.