Måleriet behöver förnyelse

KONSTLynn GustafssonGalleri Lindberg, LuleåPågår t o m 26 september

Hans Olov "Hantis" Ohlsons debutbok gjorde NSDs Ingemar Nilsson så nyfiken att han kräver uppföljare. Foto: Kurt Engström

Hans Olov "Hantis" Ohlsons debutbok gjorde NSDs Ingemar Nilsson så nyfiken att han kräver uppföljare. Foto: Kurt Engström

Foto:

Kultur och Nöje2009-09-17 06:00
Galleri Lindberg som ligger i anslutning till Lindbergs konst och ram har fått en ansiktslyftning. Lokalen har skärmats av från affärsverksamheten och fått ännu mer karaktär av galleri. Det är ljust och luftigt och lämpar sig ypperligt för mindre utställningar.
Nu visar konstnären Lynn Gustafsson, boende i Luleå men med rötterna i Kalifornien, sina målningar där.

Gustafssons abstrakta måleri är som alltid inspirerat och kärnfullt, fyllt av flödande kulörter där färgerna sköljer över varandra i tjocka vågor. Här och där finns tunna, accentuerande linjer som bryter av de massiva fälten.
De upplösta motiven kräver ett visst mått av betraktande innan de faller på plats. Jag skulle också vilja säga att verken är ganska beroende av sina titlar. Först när jag läser titeln till ett verk sätts fantasins hjul i rullning och associationerna träder fram. Jag är inte säker på om det är en svaghet eller en styrka, men låt gå för att det ibland är nödvändigt inom den abstrakta genren.

Färgmässigt så viker Gustafsson inte från sina tidigare alster. Det är fortfarande tre huvudkategorier av temperaturer; den rödgula varma, den blå dramatiska och den ruvande svartgrå med inslag av blekare accentfärger. Kanske börjar det vara dags att söka nya vägar?
Därför känns det mycket uppfriskande att se att Gustafsson faktiskt provar nya saker - till exempel träskulptur. Utan titel är visserligen ensam på utställningen, men kvalitén är så pass hög att jag hoppas att skulpturerna kommer att bli fler i framtiden. Gustafsson har kombinerat olika bitar av päronträ, där naturens egna, lite skrovliga form möter strama designade bitar. Det faller inte alls långt från hennes måleri utan känns snarare som en naturlig fortsättning på dukarna. Det ska bli spännande att se vart det leder i framtiden. Kanske kan skulpturerna både bli en sorts förlängd arm av Gustafssons måleri samt skapa nya infallsvinklar i detsamma.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!