Mankell lämnar deckargenren
Henning Mankell har sagt det förut, men nu är det definitivt. Det blir inga fler böcker om Kurt Wallander. Kanske är den sista Wallander-boken också deckarkungens sorti från kriminallitteraturen.
Foto: BRITTA PEDERSEN
Det är kort sagt som det brukar i en mycket framgångsrik författares karriär. Mankell är ett försäljningsfenomen, inte bara i Sverige, utan också internationellt.
Hittills har hans böcker sålts i omkring 35 miljoner exemplar runt om i världen. Med böckerna om den dystre Ystadspolisen Kurt Wallander har Mankell lagt grunden för den svenska deckarvågens framgångar utomlands.
Men nu är det slutskrivet om Wallander - och kanske är Den orolige mannen också det allra sista som Henning Mankell ger ut i deckargenren.
- Det är mycket som talar för att det här är den sista jag skriver. Just nu känns det som att det är väldigt många andra sätt att skriva och formulera historier som är angelägnare, säger Henning Mankell.
Han är väl medveten om att han kan komma att häcklas för sina uttalanden. Det är inte första gången Mankell med emfas har sagt att nu är det slutskrivet, i alla fall om Wallander.
Själv såg han en slutpunkt på serien redan med Pyramiden som kom 1999. Boken Innan frosten, som kom 2002, rörde sig visserligen i samma värld, men fokuserade på Wallanders dotter Linda.
- För precis tio år sedan skrev jag det som handen på hjärtat verkligen var den sista boken. Fem, sex år efter det fanns Wallander inte. Men sedan fick jag en känsla av att det kunde finnas ytterligare en historia som handlade mer om honom själv.
Samtidigt gick Henning Mankell och grubblade på de värsta inrikespolitiska skandalerna i Sverige under hans livstid. Det fanns många att välja mellan, säger han, men den som berörde honom mest var ubåtsintrången i svenska farvatten 1982-1983.
- Då ljög alla, ingen talade sanning. Jag hade några samtal med politiker på hög nivå som var närvarande under de här händelserna och det övertygade mig om att det här är en historia som är värd att skriva, säger han.
Så föddes historien om den bekymrade marinofficeren Håkan von Enke som en dag försvinner spårlöst under en skogspromenad i Stockholm.
Hans försvinnande visar sig vara intimt förknippat med de objudna gästerna i svenska farvatten under 1980-talet. När Kurt Wallander nystar i trådarna för de bakåt till det kalla kriget, högerextrema rörelser och lönnmördare från det gamla Östeuropa.
Den orolige mannen är en långsam berättelse med många sidor mellan morden. Tempot är väsensskilt från den uppskruvade splatter-takten i senare års hajpade deckare.
- Jag är fullständigt övertygad om att jag skulle kunna skriva tio böcker till i samma långsamma tempo, med en annan sorts underliggande dramatik och att det skulle få minst lika många läsare som den där hysteriska mordapparaten, säger han med tydlig hänvisning till deckarpseudonymen Lars Kepler - ett fenomen som Mankell inte vill förknippas med.
Dramatiken i Den orolige mannen finns inte bara under vattenytan, utan också i Wallanders inre. Det är inte enbart marinofficeren Håkan von Enke som är orolig, Sveriges mest kände Ystadspolis har också sina skäl att våndas. När minnet sviker den minnesgode kommer ångesten krypande.
- Jag tror att väldigt många människor i 60-årsåldern oroar sig för att tappa minnet. Det är ett trauma som nästan alla går och bär på, att förlora den mentala kapaciteten, säger Henning Mankell.
För egen del är han inte särskilt orolig. Ännu finns inga tecken på att det kreativa flödet skulle vara på väg att sina. Henning Mankell är precis färdig med en pjäs om Olof Palme (och ubåtskränkningarna) och har så smått börjat skriva på en ny skönlitterär bok.
- Kreativiteten är min livlina. Utan den finns jag inte. Den dag kreativiteten upphör då antar jag att jag inte lever så länge till.
Så jobbar vi med nyheter