Matematikläraren som älskar träslöjd

Det var Zeb Machahan som fick honom att tillverka sin egen jättekniv.Och med hjälp av sin farfars kunskap och verktyg har Johan Bergström, 52, fortsatt att fritidsslöjda.– Det blir i snitt en timme per dag, berättar han.

På gården har Johan ett litet snickeri där han tillbringar många timmar.

På gården har Johan ett litet snickeri där han tillbringar många timmar.

Foto: Kurt Engström

Kultur och Nöje2014-09-13 05:36

Johan Bergström var 17 år när den amerikanska tv-serien Familjen Machahan visades i Sverige för första gången hösten 1978.

Sex år efter Sverigepremiären bestämde sig Johan tillsammans med en kompis för att tillverka en kniv. Och inte vilken kniv som helst utan en kniv i storlek XL, precis en sådan som den fransprydde Zeb Machahan brukade skrämma både indianer och vita med.

Bladet sågade de ut från en sågklinga som de hittat när de jobbat med skogsplantering. Kniven har han fortfarande kvar som ett minne av hur det en gång startade.

– Den har kanske lite konstiga former men för att vara första kniven är den helt ok, säger Johan och håller upp den mot ljuset från vardagsrumsfönstret.

Johan fick sitt intresse för träslöjd från sin farfar, Frans Bergström, som under sin tid som pensionär hade knivtillverkning som sin stora sysselsättning.

När han gick bort 1991 fick Johan ärva verktyg, trämaterial och horn som farfar Frans använt i sin knivtillverking. Johan tog över stafettpinnen och intresset tog ny fart. I dag är Johan tacksam för att han fick ta del av sin farfars kunskap och inspiration.

– Det kan kännas lite tråkigt att han aldrig fick möjlighet att se vad jag skapat. Enda färdiga kniven han såg var min första, säger Johan.

Johan är lärare i matematik och NO på Fridhemsskolan i Arvidsjaur. Slöjdandet är en hobby som han tycker om att fylla en del av sin fritid med. Snittet ligger på minst en timme per dag. Vissa perioder gör han ingenting för att sedan jobba flera timmar i sträck under flera dagar.

– När jag hittar någonting som jag verkligen vill göra och då är det full fart som gäller. Det är lite så jag är som person, säger Johan och ler.

När det gäller former så hittar han inspiration överallt. Mönstret kommer oftast från den samiska kulturen, speciellt när det gäller knivar och materialet är renhorn.

I början tillverkade Johan bara knivar och smycken av olika slag, men när han för tio år sedan köpte en träsvarv så började han tillverka andra objekt som till exempel skålar och vaser. Med svarvens hjälp kan Johan bland annat genom segmentsvarvning och skapa unika mönster.

Allt trämaterial hittar han i skogen. I sin fritidsstuga har han upphittat virke på tork för framtida projekt. Vilka mönster det kommer att bli och i vilket skick råmaterialet går inte att säga vid första anblicken berättar Johan.

– Man vet inte om en vril är fin på insidan innan man har sågat sönder den, säger Johan och plockar fram en stor skål som pryds av en orm.

Eller är det en skål? Johan säger att den kan användas till mycket, bara fantasin sätter gränser. Det tog ett år innan han började jobba med klumpen och det krävdes åtskilliga arbetstimmar för att forma skulpturen.

– Det var från början en vril som satt lindad runt stammen och var dålig på baksidan. Hade jag börjat arbeta med den i dag och sågat sönder den så hade det inte blivit en skulptur utan knivskaft. Den har så pass fina ådringar, säger han.

Johan jobbar inte aktivt för att sälja men får en del beställningar. Ibland händer det att folk plockar fram plånboken när de ser vad han har i sina hyllor. Vissa verk har han svårt att skiljas i från.

– Det har hänt att jag gått med på att sälja med villkoret att jag först får tillverka en likadan, säger Johan och skrattar.

Han går gärna på hantverksmässor men har ännu inte haft en egen utställning. Tanken på att börja förtillverka för att bygga upp ett lager tilltalar honom inte.

– Om jag hade jobbat med det här på heltid så tror jag inte att det hade varit lika roligt. Och man börjar massproducera så är det nog lätt hänt att man börjar slarva och jag vill vara noggrann när jag jobbar.

Sedan fem år har han ett litet snickeri på gården. Även vintertid jobbar han där fast innetemperaturen bara visar plus fem grader. Det är inte stort, kanske 10 kvadratmeter, men Johan tycker att det är perfekt för honom.

Har några pågående projekt just nu?

– Jag har några knivar som ska graveras och som jag troligtvis kommer att göra klart under hösten.

Vad tycker du är roligast med din hobby?

– Det är att få se det färdiga resultatet.

S t ellan Mäki

stellan.maki@norrbottensmedia.se

0920/26 28 31

FAKTA/JOHAN BERGSTRÖM

Ålder: 52

Bor: Arvidsjaur

Yrke: Lärare

Mer information: http://jbslojd.se/

FAKTA/VRIL/MASUR

Vril eller masurknöl (även i olika dialekter kallad ”tjuk”, ”knos” eller ”kosa”) är en utväxt på träd, där träfibrerna går åt olika håll istället för att gå lodrätt. Denna defekt, som kallas masur, beror troligen av ett genetiskt fel. Masurvirke är mycket eftertraktat, eftersom det anses vackert och dessutom är mycket hårdare än normalt.Ibland kalls vrilar felaktigt för ticka eller valk.

Masur kallas en flammig och vågig struktur i virke på grund av onormalt orienterade celler och årsringar.

Virke med masurbildning kallas masurvirke eller masurved och är hårdare och har en större klyvhållfasthet än normalt virke.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!