Ibland tittar man på helt fel och ovidkommande saker på en bild. I dessa valtider är politikernas ansikten överallt, och nu var det Stefan Löfvén jag tittade på i tidningen. Eller rättare sagt, hans näsa. Det slog mig att han hade ju faktiskt en ganska liten näsa. Sedan gjorde fantasin resten. Jag tänker på vallöftena. Fler jobb, bättre miljö, mindre korruption, mer jämställdhet. Och vem kan vara emot något sådant? Men hur allvarligt menade är vallöftena egentligen. Tänk om näsan på en politiker skulle växa för varje lögn, svart, grå eller vit, som yttras? Då har den som har en liten näsa försprång före andra.
Pinocchio-effekten skulle revolutionera både politik och valrörelser.
En stilla fundering som inte har med fantasin att göra, men med önsketänkande, är att det inte behövs några vallöften. Har vi inte redan lagar som säger att jämställdhet mellan alla medborgare ska råda, att miljön inte får förstöras, eller att den som är satt att förvalta någon annans pengar inte ska tillskansa sig dem för egen del? Påståendet att t ex arbeta mot korruption, som Miljöpartiet framför, innebär också att man påstår att det finns korruption. Men varför vill inte alla partier arbeta mot korruption?
Och jämställdhet, är det partiernas uppgift att förbättra den? Skicka åklagare och polis på den som diskriminerar, skitar ner miljön, låter sig korrumperas, lagrummet lär finnas där redan.
Av ovanstående framgår det nog att jag inte har någon särskild tilltro till vare sig politiker eller deras förmåga att ”förbättra”.
Hur än det är så är det ändå folket som bestämmer vem som ska styra. Folkets makt är dock större än så. Små beslut från en stor mängd människor har enorm betydelse. I mitt manifest står det t ex: spara på papper genom att avsäga dig all reklam, inklusive Coop:s och ICA:s skogsförstörande utskick. Och ni politiker, tänk på vad ni skickar ut. Näsan kan växa på er.