Mittens rike, därifrån regerar man bäst. Vit man, 50, 55, utflugna barn, villan redan betald. Frugan jobbar också, två inkomster. Tid att spendera, gå på teatern, få sig ett skratt. Medelklassen, det nya kollektivet. Den röstsäkra klassen. Den som styr mittens rike regerar.
*
Överklassen och underklassen behöver inte uttryck som politiskt korrekt. Det är förbehållet medelklassen. Ingen vill stämplas som PK, men alla vill omslutas av den fredade zon begreppet kan erbjuda.
*
Medelklassen är en dubbel negation. Den är inte underklass, inte överklass. Inte undra på att den är så ängslig, så i behov av trygghet. Så angelägen om att finna sin identitet. Den är ett problembarn vi står handfallna inför.
*
Medelklass || -en. Konsten att balansera på Thomas’ theorem, den amerikanske sociologen W I Thomas tes ”om människor definierar situationer som verkliga, är de verkliga i sina konsekvenser.” Även om definitionen ursprungligen är ”falsk”, så blir den verklig genom gruppens handlingar.
*
”Borgerskapet eller medelklassen har en obestämd vacklande synpunkt på sakerna, betingad av dess ställning mitt emellan. Och därför verkar medelklassen odeciderad, karaktärlös; och blir ofta föremål för de båda deciderade klassernas hat, emedan den icke kan ta sitt parti, som ju är svårt.” (August Strindberg i En blå bok, 1906–08).
*
Vad kännetecknar medelklassen? Stag. Inte ett, flera. Flera bärande stag. Ackompanjerade av tysta rop: Måtte de bära!
*
Trots att medelklassen breder ut sig mer och mer är den inte nämnvärt skildrad. Kanske beror det till viss del på att den är så fadd till skillnad från bullrande underklass eller av arv och tradition inkapslad överklass. Här missar man ofta medelklassens clou, nämligen dess begär att inte visa sig som medelklass. Tillhörigheten, ängsligheten parad med de politiskt korrekta koordinaterna – ömsom nyttjade för bekräftelse av tillhörighet, ömsom vädjande ”jag är minsann inte medelklass” – ja, bättre idé till synopsis går väl inte att önska sig.
*
Ni har kamouflerat era hus
till mausoléer och era mausoléer till hus. [...]
Ni har levt så länge
och ni har imiterat varandra så länge
att ni till slut har blivit lögn:
ni finns bara på fotografier av varandra.
(Ur dikten Medelklass av den danske poeten Henrik Nordbrandt.)
*
Som begrepp har medelklass funnits sedan 1700-talet även om dess innebörd varierat. I Kommunistiska Manifestet 1848 tecknar Karl Marx en bild av ”ett nytt småborgerskap, som svävar mellan proletariatet och bourgeoisin ...”. Marx avfärdade denna småborgerliga socialism med att den ”utmynnat i fegt gnäll.” Marx hade rätt i mycket – ändå gick de kommunistiska projekten lindrigt sagt åt skogen. Men vad gäller synen på medelklassen måste vi ändå ge Marx kredd för att ha noterat dess begynnande ängslighet.
*
”En rik vit amerikan lever i genomsnitt sexton år längre än en fattig svart, men det är bara ett särskilt djupt parti i en klyfta som skär rakt genom hela Västerlandet: i Sverige lever en högre tjänsteman åtta år längre med full hälsa än en arbetare utan yrkesutbildning.” (Andreas Malm, DN 19 oktober, 2005)
*
Medelklassens renoverade kök tenderar mer och mer att se ut som obduktionssalar.
*
Bland alla korkade tidskriftsprojekt måste Parollen vara ett av de dummaste, men så blev organet för Medelklassens förbund också kortvarigt (1919–1920). Att någon sedan dess inte har startat, till exempel, ett livsstilsmagasin för medelklassen beror på att målgruppen värjer sig för etiketten men gärna tar del av innehållet – och då saknas inte precis tidningar och tidskrifter.
*
Teater är medelklassens magnecyl. (Wolcott Gibbs)
*
Det finns alltid någon som vill göra karriär
Men det är sällan den som klättrar
som riskerar nacken
Det gör vi
som förundrat ser på
*
Gå inte över ån efter lyckan.
Köp ån!
Köp lyckan!
*
Det är en ko på isen.
Peo Rask