Medelklassens mörka sidor
Sara Kadefors fick sitt stora genombrott som författare med ungdomsromanen "Sandor/Ida" som hon själv säger har "ett riktigt Hollywood-slut". Men i nya romanen "Borta bäst" är tillvaron mycket mörkare.
Foto: FREDRIK PERSSON
Men 2001 slog hon litteraturvärlden med häpnad då hon debuterade som författare med ungdomsromanen Sandor/Ida. Samma år belönades hon med Augustpriset och några år senare blev Sandor/Ida film.
När publiken möter henne i Luleå på författaraftonen Kontext är hon precis hemkommen från ett besök i New York eftersom Sandor/Ida kommer ut i USA. Dock tycker hon själv att den amerikanska utgåvan inte riktigt är samma roman som den svenska. Amerikanerna har nämligen ändrat en hel del.
- Ordet "bröstvårta" var det första de ville ta bort. Sedan tog de bort det mesta av det fysiska. Och efteråt började de göra en massa andra ändringar. Men jag insåg rätt snart att boken inte skulle komma ut där alls om de inte fick ändra - bara tre procent av litteraturen som finns där är översatt. Tre procent! Och till slut orkade jag inte ta reda på alla ändringar de gjort, då hade jag bara blivit deprimerad. Det fick vara som det var, säger Kadefors med en suck.
2006 kom Sara Kadefors ut med sin första "vuxenroman" - Fågelbovägen 32. Den handlar om en kvinnlig läkare som arbetar på en klinik dit en papperslös flyktingkvinna kommer. De båda finner varandra och flyktingkvinnan flyttar hem till läkaren Karin. Men det blir till slut en mycket komplicerad och även bitvis skrämmande vänskapsrelation.
Fågelbovägen 32 ska också bli film, och Sara Kadefors har själv skrivit manus.
- Jag är så stolt över att jag har lyckats frigöra mig från romanen och skrivit en film som blivit en egen historia. Man ska inte vara så högtidlig med sina egna böcker tycker jag - man måste distansiera sig och se nyktert på det. Och framförallt lita på personerna i filmteamet - att alla faktiskt gör sitt bästa för att det ska bli bra.
Sara Kadefors har också bestämt sig för att regissera själv.
- Jag orkar inte gå omkring och ha dåligt självförtroende längre. Jag har regisserat kortfilmer tidigare och trivdes bra med det, så det här ska nog gå bra, säger hon.
Temat i Fågelbovägen 32 beskriver Sara Kadefors som att "vilja väl men ändå göra fel". Ämnet intresserar henne, uppväxt som hon är i en familj av "välgörare".
- I boken dissekerar jag ju någon slags självgod medelklass och det är samma som jag själv tillhör. Min barndom präglades av tankar kring solidaritet och omsorg - på 70-talet var det viktigt. Själv har jag alltid strävat efter att vara en "god" människa. Ett tag var jag till och med medlem i syndikalisternas agitationsgrupp, men jag visste inte riktigt vad jag skulle agitera för. Mest var jag nog rädd att någon skulle komma på det. Men jag antar att jag behövde någon slags samvaro, ett sammanhang på något sätt. I dag kan jag tycka att, visst - det är bra att vara solidarisk. Men har man familj är det nog viktigt att prioritera den och så var det inte alltid under min uppväxt.
I den nya romanen Borta bäst tar sig Sara Kadefors an samma medelklass, men här handlar det om fasader. I strålkastarljuset står Sylvia som plötsligt förlorar fotfästet i tillvaron och tvingas bo i sin bil utanför ett IKEA-varuhus. Men trots det så vägrar hon att erkänna för sig själv eller andra hur det är ställt utan hon håller uppe en fasad där allt är "precis som vanligt".
- Alla har väl någon gång drömt mardrömmar om att förlora allt man har och man har funderat kring hur man skulle bete sig för att överleva. Samhället har blivit hårdare de senaste 20 åren och många fler människor "kraschar". Jag har varit nära människor som gjort det och jag vet att det inte är så värst stor skillnad på mig och dem. Det handlar kanske bara om att det faktiskt kan hända tråkiga saker i livet och har man otur och de kommer samtidigt...ja, jag tror att vem som helst skulle kunna hamna i Sylvias situation, säger Kadefors.
- Sylvia är formad av vår värld där man ofta identifieras som "någon" bara om man har något. Hon är en ganska ytlig människa och mycket mån om de här fasaderna, säger Kadefors.
Det är också därför som Sylvia är intressant att skriva om, menar Kadefors.
- Det är ju inte roligt att skriva om bra relationer och lyckliga människor. Men jag vill också att människorna i mina böcker ska gå igenom något och utvecklas och jag tycker också om att lämna en bok med en känsla av hopp.
Så jobbar vi med nyheter