Mellanstadiets våndor skildras i ny pjäs

Mellanstadiet. Fyrtioårskriser och småbarnstiden i all ära, men finns det en svårare tid i en människas liv? De där vidriga tre åren, då man liksom befinner sig i limbo mellan barndomens maktlöshet och vuxenlivets ansvar, då man våndas med sin egen självbild och andras bild av en? Då man plötsligt måste börja fatta beslut som påverkar framtiden. Upptäcker att man inte är så trygg som man trott, utan att man ofta är ute och halkar på egen hand.
Och så ska man lära sig om läppstift och grejer också - det mystiska och intrikata spelet mellan unga kvinnor och unga män som sedan kommer att pågå i decennier.
Om detta handlar Isa Schöiers pjäs Läppstift för odöda.
I centrum står "Soffan" - spelad av Ida Løken - som alltid är glad. Det har liksom blivit hennes signum både i klassen, på skolan och hemma - någon måste ju vara glad och lättsam eftersom mamma mest är trött och brorsan är ett så kallat "problembarn".
Men vad händer när "Soffan" inte känner för att vara glad längre? När hon blir ledsen och rädd för att ingen verkar förstå vem hon egentligen är?
Då tar hon sin tillflykt till ett dataspel online under aliaset Mordread, där hon träffar sin självsfrände Buddy. Men vad hon inte vet, är att Buddy egentligen finns närmare än hon tror i verkliga livet - lika plågad av att ingen begriper sig på hennes verklighet.
I spelet kan de båda tala ut om allt, men i skolan går det inte lika lätt. En vardag som de delar med tusentals verkliga trettonåringar förstås.

Läppstift för odöda är först och främst ett sökande efter identiteter och förståelse, men handlar också om annat smått och gott som inträffar under mellanstadiet. Den första kärleken till exempel, knasiga lärare och föräldrar som plötsligt börjar bete sig jättemärkligt efter att ha varit fullkomligt normala under ens första tio levnadsår.
Ida Løken, Victor Nyström och Julia Jonsson gör fantastiska insatser som trettonåringar. De är trotsiga, brådmogna, jättebarnsliga och insiktsfulla - allt på samma gång. Filip Tallhamn får göra de vuxna rollerna, och han gör dem ur målgruppens synvinkel - så där pinsamt konstiga som vuxna bara kan vara i ett mellanstadiebarns ögon.
Läppstift för odöda är full av både svärta och humor som är lätt att ta till sig oavsett ålder. Den är lite som animerad film - de vuxna i publiken skrattar på vissa ställen och de yngre på andra. Det finns något för de flesta med andra ord - och utan tvekan en stor igenkänningsfaktor. Vare sig du går i mellanstadiet nu eller gjorde det för trettio år sedan...