Mer opera till folket
För tionde Äret i rad höll Opera vildmark pÄskkonserter i Lainio. Hans Sternlund besökte jubileet och trÀffade initiativtagaren Carina Henriksson.
För tio Är sedan startade Carina Henriksson (i lila tröja) Opera vildmark som nu tioÄrsjubilerar. Bilden Àr frÄn helgens förestÀllning, i ett stycke dÀr Toivo Lindholm Àr objektet för Carina Henriksson, Carina Stenberga, Karin Anderssona och Sofia Flodins intresse.
Foto: Hans Sternlund
Efter tio Är med Opera vildmark kan man konstatera att skeptikerna hade fel. Publiken fyller platserna i tvÄ förestÀllningar och artisterna som till vardags upptrÀder pÄ Covent garden i London har velat komma tillbaka.
Upphovskvinnan Carina Henriksson gick tillbaka till sig sjÀlv och satte upp det hon sjÀlv hade velat se i Lainio nÀr hon vÀxte upp. Hon tyckte kort sagt att det var alldeles för lite opera i byn.
Att opera skulle vara för svÄrt för mÀnniskorna i trakten trodde hon inte ett ögonblick pÄ.
- De sÀger att opera Àr smalt, men det Àr ju folkmusik ocksÄ. Skillnaden Àr att vi Àr mycket mer vana vid det. Det fanns mycket ogjort nÀr det gÀller opera samtidigt som det fanns ett sug och en vilja för nya upplevelser, sÀger hon.
Carina Henriksson tog fram ett eget format för den ovana publiken. Första delen var en enaktare i en nedkortad version. Hon behöll ofta originalsprÄket men kunde klippa och klistra i berÀttelsen för att allt skulle vara sÄ tydligt som möjligt.
- Det Àr viktigt att alla kan hÀnga med i handlingen. Samtidigt Àr sprÄket Àr bara en liten del av det samlade uttrycket. I en opera hÀnger alla bitar ihop. Om det Àr ett krÄngligt musikaliskt stycke kan man förstÀrka kroppsuttryck och mimik pÄ ett sÀtt som kanske inte Àr nödvÀndigt i ett tydligt triangeldrama.
à rets produktion Àr en blandning av nytt och en kavalkad av hits genom Ären. Det Àr inte bara det mest lÀttillgÀngliga som har gÄtt hem. Ett modernt och abstrakt stycke som The telephone dÀr Jonas Tanhua spelade en levande telefon fungerade enligt Carina Henriksson hur bra som helst. DÄ om inte förr kom fördomarna mot landsbygdspubliken pÄ skam.
- Ofta Àr det av mÀnniskor som inte Àr sÄ insatta som man fÄr den Àrligaste och bÀsta kritiken. De sitter inte och analyserar utan bara suger in det som framförs pÄ scenen, sÀger hon.
Men den bÀsta kritiken Àr trots allt att publiken kommer tillbaka pÄsk efter pÄsk, om Àn lite ringrostiga frÄn Äret före.
Regissören och konferenciern Catarina Gnosspelius hÄller en inledning till tre nummer frÄn Figaros bröllop dÀr karaktÀrerna stÀlls inför svÄra val. Gnosspelius frÄgar retoriskt vad som Àr viktigast, kÀrleken eller pengarna?
- KÀrleken, utbrister tvÄ av de yngsta i publiken pÄ första raden, simultant och till synes spontant.
Det hade kunnat vara skickligt regisserat, för dÀrefter kÀnns allt otvunget och vi kan njuta av av rösterna i det ovanligt ovanligt starka startfÀlt som Carina Henriksson har samlat. De inleder med ett pÀrlband av vÀlbekanta operaklassiker, fortsÀtter med stycken frÄn Bengt Pohjanens och Kay Chydenuius Krigsoperan och avlutar med ett medley av örhÀngen ur operetter och musikaler.
Direkt efter extranumret lovade Carina Henriksson en fortsÀttning pÄ Opera vildmark. Nu kÀnner hon sig ocksÄ redo att ta det ett steg vidare. Hon har planer pÄ att sÀtta upp en Tornedalsopera tillsammans med bland andra Bengt Pohjanen som redan sitter och skriver pÄ ett libretto.
De har arbetat tillsammans i musikalen SÄnger frÄn MatojÀrvi och den nÀmnda Krigsoperan.
Tornedalsoperan kan bli den första operan som framförs pÄ meÀnkieli, ett sprÄk som Carina Henriksson anser fungerar utmÀrkt bra för opera, myriaderna av stavelser till trots.
- Det Àr faktiskt vÀldigt bekvÀmt att sjunga pÄ meÀnkieli och det finns mÄnga historier att berÀtta frÄn vÄr kultur som gör sig bÀst pÄ det sprÄket. Dessutom Àr jag intresserad av att experimentera med genreblandningar.
Fortfarande saknas finansiering, komposition och en konkret plan för nÀr och hur Tornedalsoperan ska sjösÀttas. Processen Àr i alla fall i gÄng - allt under devisen mer opera till folket.
SĂ„ jobbar vi med nyheter