Pija Lindenbaum är känd för sina bilderböcker för barn. Hon har fått många utmärkelser och priser, bland annat Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok år 2000 och 2008 fick hon Astrid Lindgren-priset för sin samlade produktion.
Här debuterar hon som romanförfattare och för en vuxen publik. Då blir det något helt annat. Redan i handen känns boken annorlunda. Den är liten till formatet, passar i fickan, och bunden med textilklädd pärm i gräsgrönt och med ett mönster som för tankarna till fingeravtryck.
Det avtryck som boken lämnar är just titeln, en känsla av plats, i betydelsen att sätta på plats eller få en hund att lyda. Huvudpersonen är en kvinna med man och utfluget barn, som fått nog av mannen, det utflugna barnet och det tidigare livet. Hon beskriver samvaron i den äktenskapliga sängen som "sida vid sida som två fällda trädstammar ligger vi båda på rygg i mörker."
Där finns också älskaren på arbetsplatsen, kontoret, han som ömsom förklarar hur underbar hon är och sedan att hon inget betyder. Och sedan besöken hos släktingen i den långvårdsliknande institutionen. Älskaren som hör av sig igen och så uppbrottet, väskorna som packas och in i undantaget, den lånade lägenheten.
"Nu lägger jag mig på det nybäddade och föreställer mej att jag är någon som ingen människa vill ha med att göra." Så har hon dragit sig undan omvärlden, slänger mobiltelefon och datorn och förskansar sig, ställer sig liksom naken.
In i hennes nya undangömda liv får bara en valp ta plats, en valp som växer upp till en vuxen hund av hankön. Den kan hon sätta på plats och det ger henne tillfredsställelse. Hunden får inget namn men hon binds känslomässigt till den.
Där finns inslag av svartsjuka när hon möter en äldre man som rastar en tik som vänder upp rumpan och bjuder hanhunden sina dofter. Hon blir ursinnig, rycker bort sin hund, drar hem och gnuggar hundens nos med tvål för att få bort tikens dofter.
Efter detta försök till snedsprång får hunden i några kapitel senare träda in i den manslösa sängkammaren, ta plats under täcket och skänka henne tillfredsställelse.
Denna roman om ett liv med hund svävar ut i overkligheten. Det är inte längre ett verkligt liv, snarare ett drömlikt tillstånd där djuren blir individer och individer djur. Det ger intrycket av sjukdom, kanske rena galenskapen, men så kommer upplösningen, det sista korta kapitlet. Tillbaka ute i svampskogen med väninnan. Allt förefaller så normaliserat igen, men hunden finns kvar där med sin mjuka, vita päls.
Pija Lindenbaums roman för vuxna är en mörk bok. Kanske är det hennes dolda mörker i barnböckernas ljusa värld som hon nu släpper fram. Det är i varje fall en ljus debut.