ˆ Vet ni varför grädde är så mycket dyrare än mjölk? frågar Kurt Vonnegut i en av sina böcker. Ja, det handlar väl om tillgång och efterfrågan, tänker vi, men det är mer komplicerat än så: "Det är för att korna avskyr att sätta sig på huk på de där små flaskorna".
Det är det roligaste skämt han vet. Själv har jag hört några tusen som är bättre eller mycket bättre. Men exemplet med korna visar ändå rätt väl hur humor fungerar. För ett ögonblick ser man hur svärande kor försöker sätta sig tillrätta över små flaskor för att fylla dem med grädde. Det är en komisk syn men den vänder också upp och ner på vår verklighet och våra föreställningar. Och vi skyndar oss att vända dem rätt igen och då kan vi också skratta åt det vi för ett ögonblick såg. Det finns alltså en del lättnad i skrattet.
Vi skrattar när vi för vår inre syn ser hur korna på vanligt sätt blir maskinmjölkade, hur apparater på fabriken skiljer grädden från mjölken och hur maskiner häller rader av olika produkter i vaxade förpackningar.
För ett par hundra år sedan skulle man ha skrattat åt en sådan värld; för dem som levde då skulle den ha varit obegriplig och således komisk. I samma ögonblick som de kunde avfärda den. Grundtanken är alltså att humorn löser upp våra begrepp, att den plötsligt bygger eller stöper om villkoren och världen. Och det är när vi ser det där fuskbygget, det omöjliga eller upproriska alternativet, som vi börjar skratta.
Humorn sticker hål på det självklara. Det är plötsligt obekant. Och vi blir alltid överraskade. Humorn är så snabb.