Det startade med en trillingfödsel och en kort andhämtningspaus.
Serietecknaren David Nessle blev vid 54 års ålder pappa till tre söner och hade plötsligt ingen tid alls över för vare sig arbete eller fritid. Den 5 mars för tre år sedan stal han sig till en kort stund framför datorn och började förutsättningslöst namnskämta kring Metros granskningsfunktion Viralgranskaren. Tänk om det hade funnits en Muralgranskare på Twitter – vad skulle denne i sådana fall ha gått i gång på i de medeltida målningarna?
Snabbt skapade han ett anonymt Twitterkonto, med en medeltida munk i pottfrisyr och obehagligt spretig skäggväxt som avatar, och började retweeta sig själv.
– Jag trodde att jag skulle roa typ tio av mina vänner. Sedan accelererade det. Jag fick tusen följare på en månad och snart hade jag elva tusen. Väldigt snart hade Muralgranskaren fler följare än jag själv på Twitter, konstaterar David Nessle.
I början betedde sig Muralgranskaren ungefär som Viralgranskaren – fast mer bombastiskt och medeltida. ”Felaktigt! Dante Alighieri Uppträddhe Aldrig i Baby-Doll-Nattsärk inwid en Monstruös Bröllophs-Tårta full af Trälar” kunde det till exempel i triumferande ton stå vid ett porträtt av den berömde italienske medeltidsförfattaren.
Ganska snabbt luckrades reglerna upp. När de svenska muralmålningarna tog slut sökte sig David Nessle till danska, norska och tyska motsvarigheter och snart gick han över till annan kyrkokonst för att hitta lämpliga bilder att utgå ifrån. På en målning där ett äkta par nakna ligger nedbäddade i en säng med en fullt påklädd mansperson bredvid sig har han lakoniskt lagt till orden ”War Thet Likha Bra för Thig som för Herr Olofsson från Skedvi?”.
– De har ett fantastiskt bildspråk de här medeltida målningarna. De är lite cartoony, mycket av kyrkokonsten är ett slags fattigmansbibel, folk kunde ju inte läsa och predikningarna var på latin så de måste använda sådana här målningar som oerhört pedagogiskt visar upp exempelvis helgonens fasansfulla hädanfärd, säger David Nessle.
Ett tag haglade spekulationerna om vem som stod bakom Twitterkontot. Bland följarna fanns åtskilliga riksdagsmän från hela det politiska spektrat – den före detta partiledaren för Kristdemokraterna, Göran Hägglund, visade sig till exempel vara en trogen retweetare av Muralgranskarens alster. Många trodde att det måste vara en konsthistoriker som dolde sig bakom pseudonymen, men på årsdagen av kontots skapande gick Nessle ut på sin blogg och avslöjade sig själv under rubriken ”Huru jag blef Muralgranskare”.
Vid det här laget har han hunnit leverera över tusen inlägg och nu kommer alltså de bästa i bokform. Men passar det långsamma boktempot bilderna som tidigare har dykt upp som aparta, men välbehövliga andningspauser i den snabba och aggressiva Twittermiljön?
– Ett tag publicerades Muralgranskaren i tidningen Faktum som hemlösa säljer i Göteborg. Där funkade det inte alls, alla blev jätteupprörda hela tiden och skrev ilskna insändare. Men jag tror att den funkar som bok – här har jag dessutom haft den oerhörda lyxen man aldrig har som serietecknare att se vad som funkar i förväg. Det här inlägget har 200 retweets, då är det uppenbarligen någon som tycker att det är roligt, säger David Nessle. (TT)