Musiken bevarar kulturen
"Romsk musik handlar inte först och främst om teknik, utan om känslor", säger sångerskan Tanja Hagert. I kväll ger bandet Terno drom en konsert i Luleå.
Foto: Göran Ström
- Det här är väldigt viktigt för oss, först och främst för att det är ett sätt att spegla och bevara vår kultur, berättar sångerskan Tanja Hagert från Luleå.
Hon och hennes sambo Mertzi Lindberg håller just på med de sista förberedelserna inför firandet av den romska nationaldagen, där bandet ska uppträda i sällskap med andra gästartister. Inträdet är gratis, för att så många som möjligt ska kunna ta del av och lära känna den romska kulturen.
I Terno drom ingår också sångaren och keyboardisten Kyösti Lindberg - som är Mertzis bror - samt violinisten Jan Olofsson. Jan Olofsson är den enda som inte har rötterna i den romska kulturen.
- Jag har spelat mycket svensk folkmusik och den gillar jag väldigt mycket. Men samtidigt upplever jag den som ganska fyrkantig när jag jämför den med den romska musiken som är så fylld av energi och känsla, säger han.
Terno droms musik har rötterna i den traditionella musiken, men får också moderna kostymer i en del versioner.
Musiken kännetecknas av den romska tonskalan, men först och främst av improviserade tempoväxlingar och snabba tonräkor varvade med långa, melankoliska partier.
"Temperamentsfull", säger Tanja Hagert.
- Romsk musik handlar inte först och främst om teknik, utan om känslor. I början använde man nästan aldrig instrument utan man bara sjöng. Men med tiden så kom dragspelet och fiolen och i dag används en massa olika instrument eftersom tekniken gör det möjligt, säger Hagert.
- Men det är texterna som är viktiga. Vi har aldrig haft en skriven historia, utan alla händelser har förts från generation till generation via de sånger som sjöngs. Ofta så sjungs det om frihet - kanske för att det är något som aldrig har varit en självklarhet för romer.
Terno drom betyder "ung väg" och berättar om bandets mål att införliva musiken i dagens samhälle. Några låtar är helt egna kompositioner, där musiken är skriven av Mertzi Lindgren och texterna av Rikard Palm. men grunden är traditionen - med variationer.
- Vi blandar låtar från den romska kulturen som finns över hela världen - holländsk musik, tysk, rysk, ungersk. Det blir många olika dialekter och alla världsdelar har sin stil på musiken, säger Hagert.
Som exempel tar hon bland annat dansmusiken. Den har mycket gemensamt men har sina små variationer beroende på i vilket land den finns. De spanska romerna har flamencon, medan ungerska romer dansar czardas.
Tanja Hagert tillhör den nordiska gruppen romer - Kalèromer - och det är också den dialekten som bandet oftast sjunger på.
- Men alla romer kan förstå det talade språket. Det är det skrivna som är svårare, berättar hon.
Det var först på 90-talet som romani började skrivas ner. Men medan det talade språket, trots sina dialekter, är universellt, så är det skrivna språket mycket svårt att förstås utom för en liten grupp.
- Det låter kanske finare, men vad hjälper det när nästan ingen förstår det, säger Mertzi Lindberg.
Men trots att det talade språket är internationellt möter det svårigheter i det moderna samhället.
- När den äldsta generationen nu levande romer dör så är det talade språket i praktiken borta, säger Tanja Hagert.
Ingenting finns inspelat, och att det börjat skivas ned hjälper alltså inte.
- Därför är det viktig för oss att sjunga - för genom musiken lever språket kvar. Och dessutom lär man sig mer, säger Mertzi Lindberg.
Den romska folkmusiken har alltid varit populär. Många klassiska tonsättare inspirerades av den och på 30-talet fanns den romska musiken i varje restaurang, cabaret, konsertsal och nattklubb. I filmer har den använts flitigt.
- Romsk musik har alltid varit efterfrågad - det är nästan det enda som världen tyckt att vi har varit bra på. Men trots att många har använt vår stil genom åren så saknar har alltid den rätta känslan saknats när den spelats av icke-romer, säger Tanja Hagert.
- Kanske är det för att de musikerna inte har behövt musiken för att uttrycka sig på samma sätt som romerna själva. För ett restaurangband var Czardas liksom bara en låt bland andra. Jag tror definitivt det ligger något i att förtryckta folk ofta har utvecklat den intressantaste musiken. Som de färgade och jazzen, den judiska musiken - och den romska, säger Jan Olofsson.
Så jobbar vi med nyheter