Vi försökte högläsa novellerna i samlingen Båten (NoK) men det gick inget vidare, de var för täta. Då tog jag mig lugnt och sansat igenom bokens sju berättelser på egen hand, stannade ofta, borrade en stund, läste om, tänkte lite och skiftade ofta tempo.
Historierna handlar om "lesbiska vampyrer och colombianska yrkesmördare och föräldralösa barn i Hiroshima och om New Yorkkonstnärer med hemorrojder", som det står i den första, av allt att döma biografiska novellen.
I en sjätte får vi följa en tonåring som möter den stora kärleken samtidigt som hans mamma ligger och dör i hemmet. Han arbetar så, den vietnamesiske författaren Nam Le: lägger ihop tunga teman, korsar dem och skriver på djupet. Hans texter är enastående, men mer kompakta romaner än traditionella noveller.
Ett romanartat drag finns också i kanadensiskan Alice Munroes nyöversatta noveller. Men samlingens titel, För mycket kärlek (Atlas), kan man invända en del mot; historierna innehåller mer personliga katastrofer och bittra nederlag än lycka och kärlek.
De tio berättelserna belyser och fördjupar dramatiska skiften i människors liv. De utspelas under lång tid och handlar av det skälet också om eller berättas av äldre, oftast kvinnor.
Munroe är rätt hård mot sina figurer och de är rätt hårda mot varandra. Även om den oro man känner i regel ligger på ett inre plan är Munroe inte främmande för att lägga in veritabla knalleffekter.
Jag hade lite svårt att ta mig in i Anne Phillips roman Lark & Termite (Forum) men sedan blev det lika svårt att ta sig ur den. Ja, jag är delvis kvar än. Berättelsen utspelas under fyra heta sommardagar 1959 men samtidigt klipper Phillips då och då in avsnitt från Koreakriget där Termites far blir dödad.
Skildringen är realistisk, beskrivningarna sinnliga och dialogen lyhört återgiven men romanen handlar egentligen om en obegripligt stark och vacker kärlek mellan två syskon.