När jaget faller sönder
"Man kan inte stiga ner i samma flod två gånger", säger konstären Leif Holmstrand som kommer till Luleå med sin utställning "Territorial Clothing". Den handlar om människans föränderlighet, könsgränsernas upplösning och individens förhållande till kollektivet.
Foto: Kennet Ruona
Man kan vid första anblicken tro att det handlar om återvinning, men även om Leif Holmstrand absolut tycker att miljöaspekten är viktig, så är det inte den största anledningen till materialvalet.
Istället handlar det om de slitna föremålens historia - där man kan stå och fantisera om vem som burit slipsen på firmafest eller hur gammalt barnet som legat i barnvagnen under långa promenader är i dag.
Ofta inkorporeras föremålen med skyltdockor eller kroppsliknande delar. Men plaggen i sig får också en slags identitet - om än en upplöst sådan.
- Jag tänker på klädesplaggen i konsten som både "egna varelser" och behållare för kroppen och fokus ligger på kroppens separata delar - en sönderfallande enhet. Det började med att jag kände ilska över denna illusion om att vi är sammanhållna, heroiska jag som ska förverkliga oss själva. Så mycket av filosofin handlar om det och även inom populärfältet talas det ständigt om det - att allt ansvar ligger på den egna individen. Man glömmer så lätt bort att vi faktiskt är relationella varelser och att vi "tillverkar" varandra i stor utsträckning, säger Leif Holmstrand.
I ett av hans tidigare verk har gamla slipsar blivit en kjol. I ett annat har en virkad mössa blivit en slags väpnarhuva. Och i utställningen Territorial Clothing som öppnar på Galleri Syster nästa vecka tar Leif Holmstrand steget ännu längre för att sudda ut gränserna mellan det manliga och det kvinnliga.
- Genusfrågor är viktiga för mig, framförallt ur en queer och alternativ vinkel. Jag tycker att det är snävt att definiera människor och sexualitet med två kön och några alternativ. Biologin och genetiken är förvisso en viktig del av en människa, men det finns så mycket annat som spelar roll. Det finns så många människor som lever utanför dessa snäva kulturella normer. Det vi upplever som manligt eller kvinnligt är nog inte sant om en enda människa. Man behöver inte gå så långt som till transsexualitet, utan det räcker med att se att människan är föränderlig och inte gjuten i metall. Det är bara att se till det klassiska uttrycket "man kan inte stiga ner i samma flod två gånger", säger Holmstrand.
Leif Holmstrand kopplar också ihop dessa identitetsfrågor med jämställdhetsfrågor - något han bland annat illustrerar genom ett ljudverk där han samlat röster från ett anonymt internetforum där homosexuella män diskuterar kvinnor och feminism.
- Man kan lätt tro att dessa homosexuella män skulle vara mer vidsynta än andra, men kvinnoföraktet jag mötte gjorde att jag blev mörkrädd. Och jag menar på intet sätt att homosexuella män skulle vara värre än heterosexuella, utan att män i den frågan inte skiljer sig åt oavsett läggning. Vi har förtryckt den barnafödande "kasten" under alla år även om förtrycket sett olika ut. Hierarkier finns både inom den homosexuella världen och den heterosexuella - helt enkelt för att mekanismerna hos människor säger oss att skapa hierarki.
Leif Holstrand kombinerar sin roll som konstnär med ett författarskap. Hans senaste diktsamling Vid mardrömmens mål kom ut för ett par veckor sedan och möttes av blandad kritik.
- Jag har varit bortskämd med bra kritik innan, men det var intressant att se hur olika människor uppfattade den, säger Holmstrand.
Vid mardrömmens mål är en slags hommage till skräckfilmen - humoristisk utan att vara ironisk, men även svart och dramatisk.
- Kanske har de skilda uppfattningarna om boken att göra med vad man tycker om skräckfilm som genre. Vissa älskar den, andra inte, fortsätter Holmstrand.
Bildkonst och poesi skiljer sig egentligen inte så mycket från varandra, tycker han.
- Tidigare kanske det gjorde det, när man använde sig av bildkonsten för att uttrycka det man tyckte att man inte kunde säga med ord, men med konceptualismen började man ju inkorporera text i konst och nu tycker jag inte alls steget är långt mellan de båda, säger Holmstrand.
- Jag har själv börjat blanda de två mer och mer och det kan nog bli ännu mer i framtiden.
Så jobbar vi med nyheter